skip to main |
skip to sidebar
Här är lite statistik som jag fick fram i samband med en artikel jag skriver på just nu:- Sex av tio tjejer på Tjörns gymnasium röker.
- Tre av tio killar i nian på Tjörn super.
- Sex av tio elever på Tjörns gymnasium super.
- Hälften av dem har haft oskyddat sex i samband med supandet.
- Lika många har åkt bil med en kompis som varit full.
- Var fjärde gymnasieelev på Tjörn har testat narkotika.
Detta är alarmerande, men är det möjligt? Enligt skolsköterskorna "stämmer nog siffrorna", men vänta nu! Om siffrorna stämmer är väl det för sjutton en större nyhet än världens börsras och bankkonkurser?Var fjärde har testat knark!Testet gick till så att eleverna fick fylla i svaren i klassrummet, ungefär som på en vanlig skrivning. De fick sedan lägga sina svar i omärkta kuvert som samlades in. Den så kallade "Ungdomsenkäten" har genomförts på flera ställen i Sverige och svarsfrekvensen har tack vare metoden varit hög. Inte en enda på Tjörn har lämnat in ett tomt kuvert, trots att möjligheten gavs.Är det bara jag, men ser inte ni också ett tydligt fjunläppssyndrom här?Förklaring: Statistikinsamlaren frågar den 15-årige killen (fjunläppen) hur många han har legat med. Utan att tveka svarar han "Kanske runt hundra stycken". Svaret noteras och används sedan statistiskt.Alla som någon gång har fuskat på ett prov vet hur lätt det är att snegla över kompisens axel på en skrivning. Detta gäller givetvis även när provet är en enkät.Jag tänker osökt på den legendariska Hiterapporten, vars problem dock var det motsatta. När Shere Hite kartlade amerikanska kvinnors sexliv var svaren säkert ärliga men det statistiska underlaget baserades på en svarsfrekvens på 4,5 procent. Vem tror ni det var som svarade på frågorna? Knappast en-gång-i-veckan-med-lampan-släckt.
Åh ... inte bra, inte bra. Vart tog hon egentligen vägen? Kan jag ha fått en fripassagerare? Jag ryser.Det hände i källartrappan för några ögonblick sedan. Jag hade fått en släng av godhet och gick ner för att hämta glasspinnar i den stora frysen för att överraska barnen. Det var därnere hon väntade på mig. Vinkade gjorde hon också.Vi har en sån där skräckfilmstrappa. Smal i trä och ganska lång. Helst ska den filmas med vinglig kamera och illustreras med djup, sakral musik. Därnere lever Onskan, det fattar vilken tittare som helst. De stackars våpen i filmen går ändå ner för att hämta en jamande kattunge eller leta efter sin snygga highschoolpojkvän. I mitt fall var det som sagt glass jag skulle hämta.Ondskan satt en bit upp, på väggen ovanför det tredje trappsteget nerifrån. Jag såg henne direkt. Att det var en hon är jag säker på eftersom hon hade en stor, svart rumpa som såg alldeles för tung ut för de åtta benen. Så lyfte hon på ett ben och vinkade lite slött åt mig."Kom du bara", tycktes hon säga. "Jag bara står här och ska inte röra mig. Jag looooovar. HAHAHAHAHA..."Jag hade kunnat gå runt huset och in från utsidan. Varför gjorde jag inte det? Jag är ju inget tonårsvåp, det finns ingen kattunge därnere och jag har definitivt inte en snygg highschoolkille som väntar på mig. Men jag gick ner. Skyndade mig förbi Ondskan. Och vände mig om ...Hon var borta! Ondskan hade försvunnit precis när jag passerade. Helt tomt på den dunkla väggen var det. Inte ett spår av en åttabent jäkel på trappstegen heller. Jag kände hur det kröp på hela kroppen, innanför och utanför kläderna, i håret, bakom öronen, i ansiktet till och med. Fortsättningen är som ett töcken för mig. Jag sitter i alla fall här och skriver av mig min ångest och av slörpandet att döma slickar fyra barn på glass. Och någonstans sitter Ondskan och vinkar.
Alltså jag kan inte med att skicka dem i säng nu. Kolla vad kreativa de är! När de inte hittade ett "V" gjorde de ett eget. Det är för övrigt den enda bokstaven som står i blocket också. Jag betvivar dock att det är en romersk femma men vi får väl se när de räknar ihop summan. (Och ja, jag vet att de bara fyller i de förtryckta orden men ändå!)
... och lyckan är total! Att Femåringen borde ha varit i säng för en halvtimme sen är som bortblåst. Syskonen jublar också. Sjuåringen noterar poängen i blocket. Jag smittas av entusiasmen och tar en suddig bild som jag genast lägger ut.
Jag älskar hösten med sitt härliga ljus! Här är en lycklig femåring utanför pingishallen. Hon älskar också hösten "för då är det så många kalas". Ja, om hon säger det så ...
Idag läste Anders Eklunds advokat Leif Silbersky högt ur Stig Dagermans fantastiska novell "Att döda ett barn". Det skedde i slutpläderingen i rättegången efter mordet på Engla och Pernilla.Jag blir helt ställd. Vad sjutton menar karln? Finns det en endaste mening i novellen som är relevant i det här sammanhanget? Eklund dödade inte ett barn, han mördade det.Dessutom visar Dagermans novell på en självpåtvingad skuld hos barnets moder. Hon har ju skickat iväg barnet efter socker tvärsöver vägen innan det blir påkört. Citeringen blir bara ännu mer vidrig av den anledningen.Att Silbersky är mediakåt, det vet vi. Men att han skulle sjunka så här lågt. Jag kan tänka mig att Dagerman vänder sig i sin grav.
Min pappa har cancer. En gigantisk tumör tvärs över ena lungan och delar av matstrupen. Han har fått cellgifter i några månader nu och börjar med strålbehandling på måndag.Mamma tar väl hand om honom. Pysslar och grejar. Idag hade hon lagat egen senap till honom. Med konjak i till och med. Jag åt lunch med dem och smakade också på senapen. Jisses vad god den var, men åh så stark!Då såg jag på pappa. Han var helt kritvit i ansiktet och ögonen var uppspärrade. Plötsligt rann en sträng av blod genom näsborrarna på honom.Min vana trogen började jag gapskratta hysteriskt. Jag brukar göra det i svårhanterliga situationer. Då log pappa."Det här måste du skriva om i din blogg", sa han ansträngt.Så nu har jag gjort det. Det här inlägget är tillägnat Världens Bästa Pappa.