Tidigare ikväll knackade det på dörren. Vi bor visserligen på landet men det här hade vi inte räknat med. Amigo, som han heter, hade med sig en stor korg som vi skulle hälla godis i. Och bakom verandan hördes fnittrande barn ...
6 år sedan
fredag 31 oktober 2008
Bus eller godis?
Tidigare ikväll knackade det på dörren. Vi bor visserligen på landet men det här hade vi inte räknat med. Amigo, som han heter, hade med sig en stor korg som vi skulle hälla godis i. Och bakom verandan hördes fnittrande barn ...Alla helgons blodiga natt
Det var Allhelgonaafton men Lisa var inte med sina kompisar. Hon var visserligen bjuden till Sandras party men hade sagt att hon hade ont i magen. Det var sant. En stor klump bara växte och växte därnere. Hon kände sig orolig, men också lite spänd. Egentligen var det ju inte första gången det här hände men man visste ju inte alltid hur det skulle gå.
Klockan åtta hade han sagt. Det var en minut kvar och hon tog några djupa andetag. Sedan loggade hon på. Det rasslade till på skärmen och där satt han mycket riktigt. Lisa förstorade bilden och såg att han hade något elakt i ögonen.
”Har du bestämt dig?”, frågade han genast.
Rösten var hög och nästan gäll. Det lät som att han i själva verket satt där i rummet intill henne. Instinktivt sträckte hon sig mot musen och drog markören mot volymreglaget.
”Inte så högt”, sa hon oroligt. ”Mamma är hemma.”
Då log han och såg nästan snäll ut. Egentligen var han inte så ful och inte särskilt gammal heller. Thomas hade han sagt att han hette. Thomas Eriksson. Han var 32 år och bodde ensam i en tvårummare med sin katt, faktiskt inte särskilt långt ifrån henne.
”Har du bestämt dig?”, frågade han igen.
Lisa ryckte på axlarna. Hon såg hur hans arm rörde sig över musen och hur han lutade sig framåt mot webbkameran. För ett ögonblick kändes det som att hans huvud skulle bryta sig igenom skärmen.
”Ja eller nej?”, sa han strängt.
”Ja”, viskade Lisa.
Han hade sagt att han kunde förstöra hennes dator om hon inte gjorde det han bad om. Att han hade stoppat in en hemlig fil medan de chattade och att den filen kunde radera hela c-driven och förstöra alla dyra program som mamma och pappa hade köpt. De skulle bli vansinniga om det hände. Ändå kände hon på sig att det kanske inte var sant.
”Man kan inte lägga virus i andras datorer genom att bara chatta med dem”, försökte hon.
Då lutade han sig tillbaka i stolen och la händerna bakom huvudet. Så log han med hela ansiktet. Tänderna var stora och ljusgula och Lisa tyckte att han såg äcklig ut.
”Ska vi slå vad?”, sa han överlägset.
Hon svarade inte.
”Gör så här”, sa Thomas och smackade lite med läpparna. ”Öppna mappen som heter Den här datorn och gå till Kontrollpanelen.”
”Vänta lite”, mumlade Lisa och öppnade ett nytt fönster. Hon gjorde som han sa. ”Okej.”
”Öppna nu Administrationsverktyg. Ser du mappen Datorhantering?”
Hon nickade.
”Den ska inte vara där. Den är en attrapp med ett virus som raderar hela jävla c-driven. Försök radera den så får du se att det inte går. Det är bara jag som kan ta bort den.”
”Okej”, mumlade Lisa. ”Jag tror dig.”
Hon var lite rädd nu men tänkte att det var bäst att få det undanstökat. Det viktiga var att mamma inte fick veta något. Hon skulle bli helt rasande. Dessutom var ju Thomas inte där hos henne utan bara på en bildskärm.
”Vill du hellre komma hit?”, frågade han.
För ett ögonblick trodde hon att han hade läst hennes tankar. Tänk om han hade gjort det? Men det visste hon ju i alla fall att man inte kunde.
”Du vet ju var jag bor och du kan faktiskt cykla hit. Du fick ju adressen förra gången vi chattade”, sa han ivrigt. ”Och jag vet var du bor.”
Hon önskade att hon inte hade berättat det för honom. Men det var ju innan han blev så där konstig och äcklig. Det var när han sa att hans katt hade fått ungar. Åh, vad hon önskade sig en egen kattunge. Busan skulle den heta.
”Jag får nog inte”, sa hon. ”Det är för farligt.”
”Det är väl inte farligt. Vad ska hända?”
”Alltså vadå, det finns ju en galen mördare som går lös och så är det Halloween och allt.”
Detta fick honom att skratta. För ett ögonblick tyckte hon att han såg snäll ut, precis som han hade gjort när de först träffades för några veckor sedan.
”I hate to break it to you, baby, men det finns varken monster eller galna mördare därute. De enda som har mördats de senaste åren var äldre män och det kan man väl knappast säga att du är en. Dessutom mördades de i sina hem, aldrig utomhus. Förresten så har de tagit mördaren.”
”Har de?”, frågade hon ivrigt. Det kände hon inte till.
”Japp, de tog honom förra veckan. Det visade sig att han kände offren och det var därför han kunde ta sig in i deras hem utan att det märktes.”
Hon andades ut. Men hon var fortfarande orolig för hon ville ju inte träffa Thomas i verkligheten.
”Mamma kommer inte låta mig gå någonstans”, sa hon bestämt.
”Okej, då kör vi på Plan A istället. Du kan börja direkt.”
Han hade sagt att hon skulle ta av sig alla kläder. Först hade det bara varit överkroppen han ville se men nu när det hade dragit ut så mycket på tiden sa han att hon behövde ta av sig allt. Till och med trosorna.
”Jag väntar”, sa han otåligt.
Hon började slita lite i muddarna på tröjan. Det gick trögt.
”Du kanske vill leka nåt under tiden?”, frågade Thomas. ”Har du något förslag på en rolig lek? Du kanske vill vara en olydig flicka?”
”Mmm…”
”Men vem ska jag vara då?”
”Pappa!”, sa Lisa.
Då log Thomas. Än en gång såg han ganska snäll ut.
”Så jag ska vara pappa då?”, sa han mjukt.
”Nej, jag tänkte bara …”, mumlade Lisa och drog jumpern över huvudet. Hon hade ett linne på sig under.
”Linnet också”, sa Thomas ivrigt. Han hade lutat sig framåt igen.
Hon kunde nästan inte röra sig. Hon visste ju att det egentligen var fel.
”Jamen då leker vi att jag är din pappa, då”, sa Thomas argt. ”TA AV DIG LINNET!”
”Pappa säger aldrig så.”
”Jaså, vad säger han då?”
”Inte så.”
”Vad gör din pappa egentligen?”
”Han hjälper folk.”
”Är han doktor, eller?”
”Nä.”
”Är han polis?”
Lisa kunde inte låta bli att fnittra lite åt det.
”Mer tjuv, typ.”
Nu såg det ut som att pappa också skrattade.
”Pappa!”, sa Lisa igen.
Då vände sig Thomas om. Lisa blev tvungen att stänga av ljudet så att mamma inte skulle höra något. Inte för att Thomas kunde skrika längre för pappa hade ju stoppat en trasa i munnen på honom och höll på att binda fast honom. Slaget i bakhuvudet hade gett honom näsblod.
Sen blev det lite väl äckligt så Lisa stängde av. Först vinkade hon till pappa.
”Vi ses snart, gumman”, såg det ut som hans läppar sa när han vinkade tillbaka.
Klockan åtta hade han sagt. Det var en minut kvar och hon tog några djupa andetag. Sedan loggade hon på. Det rasslade till på skärmen och där satt han mycket riktigt. Lisa förstorade bilden och såg att han hade något elakt i ögonen.
”Har du bestämt dig?”, frågade han genast.
Rösten var hög och nästan gäll. Det lät som att han i själva verket satt där i rummet intill henne. Instinktivt sträckte hon sig mot musen och drog markören mot volymreglaget.
”Inte så högt”, sa hon oroligt. ”Mamma är hemma.”
Då log han och såg nästan snäll ut. Egentligen var han inte så ful och inte särskilt gammal heller. Thomas hade han sagt att han hette. Thomas Eriksson. Han var 32 år och bodde ensam i en tvårummare med sin katt, faktiskt inte särskilt långt ifrån henne.
”Har du bestämt dig?”, frågade han igen.
Lisa ryckte på axlarna. Hon såg hur hans arm rörde sig över musen och hur han lutade sig framåt mot webbkameran. För ett ögonblick kändes det som att hans huvud skulle bryta sig igenom skärmen.
”Ja eller nej?”, sa han strängt.
”Ja”, viskade Lisa.
Han hade sagt att han kunde förstöra hennes dator om hon inte gjorde det han bad om. Att han hade stoppat in en hemlig fil medan de chattade och att den filen kunde radera hela c-driven och förstöra alla dyra program som mamma och pappa hade köpt. De skulle bli vansinniga om det hände. Ändå kände hon på sig att det kanske inte var sant.
”Man kan inte lägga virus i andras datorer genom att bara chatta med dem”, försökte hon.
Då lutade han sig tillbaka i stolen och la händerna bakom huvudet. Så log han med hela ansiktet. Tänderna var stora och ljusgula och Lisa tyckte att han såg äcklig ut.
”Ska vi slå vad?”, sa han överlägset.
Hon svarade inte.
”Gör så här”, sa Thomas och smackade lite med läpparna. ”Öppna mappen som heter Den här datorn och gå till Kontrollpanelen.”
”Vänta lite”, mumlade Lisa och öppnade ett nytt fönster. Hon gjorde som han sa. ”Okej.”
”Öppna nu Administrationsverktyg. Ser du mappen Datorhantering?”
Hon nickade.
”Den ska inte vara där. Den är en attrapp med ett virus som raderar hela jävla c-driven. Försök radera den så får du se att det inte går. Det är bara jag som kan ta bort den.”
”Okej”, mumlade Lisa. ”Jag tror dig.”
Hon var lite rädd nu men tänkte att det var bäst att få det undanstökat. Det viktiga var att mamma inte fick veta något. Hon skulle bli helt rasande. Dessutom var ju Thomas inte där hos henne utan bara på en bildskärm.
”Vill du hellre komma hit?”, frågade han.
För ett ögonblick trodde hon att han hade läst hennes tankar. Tänk om han hade gjort det? Men det visste hon ju i alla fall att man inte kunde.
”Du vet ju var jag bor och du kan faktiskt cykla hit. Du fick ju adressen förra gången vi chattade”, sa han ivrigt. ”Och jag vet var du bor.”
Hon önskade att hon inte hade berättat det för honom. Men det var ju innan han blev så där konstig och äcklig. Det var när han sa att hans katt hade fått ungar. Åh, vad hon önskade sig en egen kattunge. Busan skulle den heta.
”Jag får nog inte”, sa hon. ”Det är för farligt.”
”Det är väl inte farligt. Vad ska hända?”
”Alltså vadå, det finns ju en galen mördare som går lös och så är det Halloween och allt.”
Detta fick honom att skratta. För ett ögonblick tyckte hon att han såg snäll ut, precis som han hade gjort när de först träffades för några veckor sedan.
”I hate to break it to you, baby, men det finns varken monster eller galna mördare därute. De enda som har mördats de senaste åren var äldre män och det kan man väl knappast säga att du är en. Dessutom mördades de i sina hem, aldrig utomhus. Förresten så har de tagit mördaren.”
”Har de?”, frågade hon ivrigt. Det kände hon inte till.
”Japp, de tog honom förra veckan. Det visade sig att han kände offren och det var därför han kunde ta sig in i deras hem utan att det märktes.”
Hon andades ut. Men hon var fortfarande orolig för hon ville ju inte träffa Thomas i verkligheten.
”Mamma kommer inte låta mig gå någonstans”, sa hon bestämt.
”Okej, då kör vi på Plan A istället. Du kan börja direkt.”
Han hade sagt att hon skulle ta av sig alla kläder. Först hade det bara varit överkroppen han ville se men nu när det hade dragit ut så mycket på tiden sa han att hon behövde ta av sig allt. Till och med trosorna.
”Jag väntar”, sa han otåligt.
Hon började slita lite i muddarna på tröjan. Det gick trögt.
”Du kanske vill leka nåt under tiden?”, frågade Thomas. ”Har du något förslag på en rolig lek? Du kanske vill vara en olydig flicka?”
”Mmm…”
”Men vem ska jag vara då?”
”Pappa!”, sa Lisa.
Då log Thomas. Än en gång såg han ganska snäll ut.
”Så jag ska vara pappa då?”, sa han mjukt.
”Nej, jag tänkte bara …”, mumlade Lisa och drog jumpern över huvudet. Hon hade ett linne på sig under.
”Linnet också”, sa Thomas ivrigt. Han hade lutat sig framåt igen.
Hon kunde nästan inte röra sig. Hon visste ju att det egentligen var fel.
”Jamen då leker vi att jag är din pappa, då”, sa Thomas argt. ”TA AV DIG LINNET!”
”Pappa säger aldrig så.”
”Jaså, vad säger han då?”
”Inte så.”
”Vad gör din pappa egentligen?”
”Han hjälper folk.”
”Är han doktor, eller?”
”Nä.”
”Är han polis?”
Lisa kunde inte låta bli att fnittra lite åt det.
”Mer tjuv, typ.”
Nu såg det ut som att pappa också skrattade.
”Pappa!”, sa Lisa igen.
Då vände sig Thomas om. Lisa blev tvungen att stänga av ljudet så att mamma inte skulle höra något. Inte för att Thomas kunde skrika längre för pappa hade ju stoppat en trasa i munnen på honom och höll på att binda fast honom. Slaget i bakhuvudet hade gett honom näsblod.
Sen blev det lite väl äckligt så Lisa stängde av. Först vinkade hon till pappa.
”Vi ses snart, gumman”, såg det ut som hans läppar sa när han vinkade tillbaka.
tisdag 28 oktober 2008
Det blev ingen dödsstjärna ...
... men väl en planet där Jabba the Hut håller prinsessan Leia fången i bikini. Skeppet var komplett till cirka 80 procent och från den här vinkeln syns inte att Jabbas innertak är blått och rött eller att skeppet har konstiga gula lappar baktill. De andra skeppen har vi gjort helt från spillego, vilket tyvärr bara avslöjar att vi har på tok för många småprylar.Roligt var det faktiskt också, även om jag fick ont i nacken efter sex timmar. Sen kan tilläggas att någon riktig supermamma är jag inte eftersom det inte är särskilt svårt att ta ledigt en dag om man är egenföretagare. Jag är snarare en dålig förälder eftersom barnen bara får två dagar hemma under höstlovet.
Uppdatering: "Mamma, har du berättat att du klippte sönder en bit så att den skulle passa fastän det var DU som sa att man bara skulle använda bitar man hade och inte förstöra nåt? Har du berättat det, eller? JAG skulle aldrig ta sönder en legobit med en sax eller kniv."
Uppdatering: "Mamma, han heter inte Habba utan Jabba!" Förlåt en korkad morsa ... som nu har ändrat det katastrofala misstaget.
måndag 27 oktober 2008
I ett ögonblick av ömhet ...
... lovade jag Sjuåringen att jag skulle ta ledigt från jobbet den 28 oktober och stanna hemma med honom och bygga en hel Star Warsvärld i lego. Jag har nu kopierat ett antal ritningar och samlat ihop tusentals udda legobitar hemma. Det blir nog svårt att få färgerna rätt men att formerna ska stämma har jag gett mig sjutton på.
Imorgon börjar utmaningen.
Imorgon börjar utmaningen.
söndag 26 oktober 2008
Luppdatering
Ikväll fortsatte höstens evighetsprojekt: lusjakten. Jag hittade en liten krabat i Femåringens kalufs medan hon satt böjd över efterrättsglassen. Nej, nej, nej var min första tanke. Sen bestämde jag mig för att göra upp med fienden en gång för alla. Visserligen för kanske tjugonde gången. Varenda jäkla preparat har jag testat, så nu skulle jag göra det the good old way, som man gjorde i stugorna förr i tiden.
Jag placerade mig själv på toalocket och Femåringen på en låg pall framför. Toan är alltså det ljusaste rummet i huset. Sedan kammade jag hennes (tack och lov) ljusa hår, strå för strå, under lupp. En och en halv timme tog det. Tre löss tog jag. Och så några ägg.
Nu kan det inte finnas någon kvar.
Jag borde få pris för min envishet. Ja, ett har jag på sätt och vis redan fått: en signerad "Familjens handbok om fästingar, loppor och löss" av Olle Bergman. Den skickades till mig efter att författaren själv och hans hulda hustru (Lotten igen) sett mitt desperata blogginlägg. Handboken är för övrigt bland det roligaste jag läst i bokform i år; här kan man verkligen tala om att förena nytta med nöje.
Nu önskar jag bara att författaren kunde signera sig själv och åka ner hit och utrota resten, ifall kvällens åtgärd inte lyckades.
Jag placerade mig själv på toalocket och Femåringen på en låg pall framför. Toan är alltså det ljusaste rummet i huset. Sedan kammade jag hennes (tack och lov) ljusa hår, strå för strå, under lupp. En och en halv timme tog det. Tre löss tog jag. Och så några ägg.
Nu kan det inte finnas någon kvar.
Jag borde få pris för min envishet. Ja, ett har jag på sätt och vis redan fått: en signerad "Familjens handbok om fästingar, loppor och löss" av Olle Bergman. Den skickades till mig efter att författaren själv och hans hulda hustru (Lotten igen) sett mitt desperata blogginlägg. Handboken är för övrigt bland det roligaste jag läst i bokform i år; här kan man verkligen tala om att förena nytta med nöje.
Nu önskar jag bara att författaren kunde signera sig själv och åka ner hit och utrota resten, ifall kvällens åtgärd inte lyckades.
lördag 25 oktober 2008
Mr Darcys första tryckare
Tolvåringen var på disco igår. Temat var Halloween men det var det nog bara arrangörerna som brydde sig om. Själv bytte Tolvåringen inte ens tröja och inte gurglade han heller. Istället skuttade han bara in i bilen och ropade "Då sticker vi då!" till sin pappa, min make, som skulle vara ansvarsfull vuxen på plats.
Efter några timmar ringde maken men lämnade genast över luren till en annan ansvarsfull vuxen. Hon riktigt gurglade av upphetsning.
"Han dansar tryckare", sa hon ivrigt. "Det står en ring av flickor omkring honom och alla vill dansa med honom."
Och jag kom att tänka på Mr Darcy, den mystiske snyggingen i Stolthet och fördom. Han som får de debuterande damerna att fnittra förtjust, han som får dem att önska.
Sen gjorde maken något som borde vara förknippat med omedelbar arkebusering utan rättegång: Han fotograferade tryckaren! Inte på avstånd utan alldeles intill. Tack och lov är Tolvåringen cool och bara log åt sin pinsamma pappa.
Precis som Mr Darcy skulle ha gjort.
Efter några timmar ringde maken men lämnade genast över luren till en annan ansvarsfull vuxen. Hon riktigt gurglade av upphetsning.
"Han dansar tryckare", sa hon ivrigt. "Det står en ring av flickor omkring honom och alla vill dansa med honom."
Och jag kom att tänka på Mr Darcy, den mystiske snyggingen i Stolthet och fördom. Han som får de debuterande damerna att fnittra förtjust, han som får dem att önska.
Sen gjorde maken något som borde vara förknippat med omedelbar arkebusering utan rättegång: Han fotograferade tryckaren! Inte på avstånd utan alldeles intill. Tack och lov är Tolvåringen cool och bara log åt sin pinsamma pappa.
Precis som Mr Darcy skulle ha gjort.
Och jag har fått tillstånd av Tolvåringen att publicera bilden. Däremot kladdar jag som vanligt över ögonen.
torsdag 23 oktober 2008
Finn fem fel!
Fast det räcker med ett. Igår såg min profil ut som bilden till vänster, idag som bilden till höger. Tyvärr är båda suddiga men det är å andra sidan hela jag just nu. Ser ni nån skillnad?
Här är facit:
Just det! Jag blev ett år äldre vid midnatt. Det är min fölseda. Högtiden har tack vare mina agenter (barnen) uppmärksammats av:
- 16 bibliotekarier
- sex nämndsekreterare
- ett kommunalråd
- sex konståkningstränare
- en dockteater
- fyra fritidsledare
- tre småskollärare
- en brevbärare
- fem grannar
- cirka 15 för mig okända barn
- cirka 30 för mig kända barn
- en ICA-expedit
- tanten i kiosken
- cirka 20 förbipasserare
- familj, släktingar och vänner.
Jag hade med mig tårta till jobbet eftersom man ska det. Bakade en igår, dock ej den som arbetskamraterna mumsade på i morse. Kakan jag bakade var jättegod men fick skrapas ur formen med sked, vilket funkade bra för familjen.
Uppdatering: Nu har högtiden också uppmärksammats av flera gulliga bloggare, både i kommentarer och mejlledes. Kram till Lule-Anna som grattade mig först, faktiskt innan barnen gjorde det ... JÄTTETACK ALLA!
Uppdatering: Jag har nu gett mig på att försöka göra korrekta punktlistor enligt Lottens fina exempel. Tyvärr delar jag inte hennes intresse för svenska språket men hon är trots allt min guru på området och tålmodigt bollplank. Dessutom är det alltid kul att göra rätt. Hoppas det blev det nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)