Dagbok

Jag skrev dagbok hela 1999. Den första dagen på det nya millenniet la jag ner och skrev inte ett ord till. Det bara blev så.

Nu när jag ser tillbaka på mina anteckningar inser jag att 1999 var helt avgörande eftersom jag träffade pappan till mina barn då. Det var lite struligt i början och hade lika gärna kunnat gå i en annan riktning. Hemska tanke.

Under ett års tid, ganska precis faktiskt, bloggade jag nästan dagligen. Nu när jag ser tillbaka på den ”dagboken” inser jag att mitt liv fortfarande är spännande. Ändå la jag ner för några månader sen. Det fick bli så.

Det känns bra att inte blogga men visst händer det fortfarande att tankarna dyker upp, ni vet de där som verkar ha ordet ”inlägg” svävande över sig. Kents nya platta ”Röd” till exempel, som fick mig att fundera i timmar över hur den hade låtit om den istället hetat ”Turkos”. Eller min insikt att jag blivit en vidrig idrottsmamma, nu när dottern faktiskt blivit ganska duktig på konståkning men väljer bio framför träning (vilket jag givetvis går med på, även om jag måste erkänna att det är frustrerande).

Det kan hända att jag kommer tillbaka, något inlägg då och då eller fullt ut. Vilket det blir, om något, får framtiden utvisa. Men jag raderar inte den här sajten; den är ju trots allt min dagbok och i framtiden kanske jag inser att delar av den – precis som vissa delar 1999 – varit avgörande för mitt liv idag.