torsdag 30 april 2009

Gissa!

"Mamma, gissa vad klassens nya stödfröken heter."
"Vadå, namnet menar du? Det kan ju vara vad som helst. Sånt kan man ju inte bara gissa."
"Snälla mamma, gissa!"
"Jaha, då säger jag väl Sebastian då."
"Nä, gissa igen!"
"Sara?"
"Nä, gissa igen!"
"Elisabeth?"
"Nä, gissa igen!"
"Jörgen?"
"Nä, gissa igen!"
"Anna?"
"Nä, gissa igen!"
"Olof?"
"Nä, gissa igen!"
"Olivia?"
"JAAA!"

???

tisdag 28 april 2009

En krossad dröm

Jag kom alldeles precis tillbaka från min lunchrast med en stark känsla av uppgivenhet. Nu blev det ju inte som jag i hemlighet önskat, och det var två lönnfeta karlar i 45-årsåldern som krossade min dröm.

"Fan va gôtt det är att man fått sig en riktig kvinna som vet vad en man behöver", sa den ena.
"Ja, och som klär sig som en kvinna och inte i nån jävla säck", sa den andra medvetet högt så att alla vi med säckar som klädesplagg skulle känna oss träffade.
"Framför allt en kvinna som vet när hon ska hålla käften", fortsatte den första triumferande.

En pytteliten tjej med långt svart hår smög fram och viskade något. Den ena mannen mumlade/gurglade ett svar till henne och hon gick tillbaka och ställde sig en bit bort. Där väntade en barnvagn med en sovande bebis. En annan ung mörk kvinna stod intill och stampade otåligt med fötterna. Jag tror att de kommer från Thailand, som ganska många av Tjörns invånare gör.

Själv satt jag där med min dröm krossad. Hur skulle jag nu kunna lämna min schyssta, jämställda man och i hemlighet rymma iväg med någon av de här två godbitarna? Fasen också, de vill ju inte ens ha mig!

söndag 26 april 2009

Wikipedia för utomjordingar

Christianity

The belief that a cosmic Jewish Zombie who was his own father can make you live forever if you symbolically eat his flesh and telepathically tell him you accept him as your master, so he can remove an evil force from your soul that is present in humanity because a rib-woman was convinced by a talking snake to eat from a magical tree.

Nej, tyvärr är det inte jag som kommit på definitionen. Den fanns här. Eftersom den är två år gammal har ni säkert redan sett den, men jag är ju inte precis känd för att vara först med det senaste.

torsdag 23 april 2009

Är du redo för bikinisäsongen, Britta?

Är det inte härligt med personlig reklam? Frågan i rubriken fick jag alldeles nyss på min mejl från en tillverkare av bantningspiller. Annars är det mest Postkodlotteriet som ställer frågor som "Hur mycket får du, Britta?" och "Är Britta på Tjörn vår nästa miljonär?".

Men nu fördröjer jag bara svaret som jag vet alla väntar på: Är jag redo för bikinisäsongen? Jamen, självklart är jag det. Det har jag alltid varit. Frågan är snarare om mina grannar är redo för min bikinidebut?

Här kanske bantningsföretaget och Postkodlotteriet kan gå ihop och göra lite förfrågningar.

tisdag 21 april 2009

Den tiden på året

"RIKAAAARD!"
"Öh?"
"Jag kommer inte ut från toan!"

Han går upp till mig på andra våningen och ser genast problemet. Med en snabb rörelse plockar han upp spindeln från tröskeln.

fredag 17 april 2009

Shabby shopping

"Mmm... de sitter perfekt", sa min mormor drömmande och kråmade sig framför spegeln.

Hon hade fått på sig ett par vita, riktigt tajta jeans med rejält utsvängda byxben. Nu var hon mäkta stolt över att de fortfarande passade över tio år efter att hon inhandlat dem.

Det var 1983.

Om jag inte minns fel var åttiotalet årtiondet det utfärdades dödsstraff på utsvängda byxben. Det var då det skulle vara smalt nertill och brett upptill, gärna förstärkt med mulliga axelvaddar. Men mormor som inte bara hade snygg figur var dessutom utbildad sömmerska. Hon visste när ett plagg satt rätt.

Själv fick jag alltid kläder att växa i. Mina Marilynjeans, Gul & Blå-brallan på alla moderumpor i slutet av sjuttiotalet, var så vida att jag än idag, med Guds hjälp och ett skohorn, skulle kunna kränga på mig dem. Och lite kult hade det nog varit.

Min point då? Jo, jag har idag handlat lågkvalitetsplagg till barnen. De var så billiga och massproducerade att jag blir imponerad om de håller sommaren ut. Å andra sidan räknar jag med att alla ungarna växer en storlek eller två i det vitaminrika solljuset i sommar.

Miljön gråter och barnen jublar. Ibland måste man välja.

onsdag 15 april 2009

En utmanad kvinna från Tjörn ...

... ville skriva en limerick om Mjörn
fast hon lyckades ej
med en så simpel grej
för det rimmar ju bara på "björn"

Så här ligger det till: En författare har fått det hedervärda uppdraget att skriva limerickar om ortsnamn inom lokaltidningens upptagningsområde. Ojojoj, vad jag känner mig utmanad när jag hör sådant. Tänk bara vilka härliga, rimmiga ställen det finns här på Tjörn: Bleket (sveket, diskoteket ...) och Bräcke (räcke, täcke ...) till exempel. Eller Åker:

En fattig student ifrån Åker
förlorade rubbet på poker
trots fyrtal på hand
blev guldet till sand
för spelet det hade en joker

Ortsnamnet Valla tar fram min värsta sida:

En misslyckad man ifrån Valla
ville ha lite mus till sin balla
Han ropade "Hej!"
fast det var till fel tjej
så nu får han dra en handtralla

Känn er gärna utmanade. Det är helt okej att ta orter från ert eget närområde.

Uppdatering:

Nu när jag har sovit på saken önskar jag att jag inte hade lagt in den där sista limericken om Valla, trots att den lät så bra vid 23-tiden igår. Fast gjort är gjort, om än i bruna byxor. Och visst är det så som Raggoparden påpekar, att Tjörn rimmar på fler ord än "björn".

En fyrtioettårig kvinna från Tjörn
fann varken "hörn" eller "törn"
Men trots korkad knopp
är humöret på topp
för hon kom själv på engelska "learn"

tisdag 7 april 2009

Sommarjobb i Helvetet

Det är hårda tider för alla som vill ha sommarjobb i år. Här på västkusten lottas de kommunala sommarjobben ut bland förhoppningsfulla ungdomar.

Annat var det när jag var tonåring och behövde fickpengar. Otroligt många jobb fick jag prova på innan jag valde bort allihop och blev journalist istället. Jag har varit hoppilandkalle, glasstant, växeltelefonist, funktionär vid O-ringen, ridskoleassistent, stencilapparatsreparatör och djävul.

Jobbet som Satans ställföreträdare fick jag sommaren jag var 17 år. Helvetet på jorden var i malmhamnen i Luleå. Där lastade svartmuskiga och kolindränkta förtappade själar vagnar fulla med järnmalm som sedan skulle över Atlanten till framför allt Sydamerika. Ibland blev karlarna hungriga och då gick de till en liten matsal, som den sommaren sköttes av lilldjävulen Britta.

Jobbet gick ut på lägga påsar med färdiglagad och vakuumförpackad mat i enorma kokkärl med ångande hett vatten. Sedan fiskades påsarna upp, klipptes av i toppen och vändes uppochner över karlarnas tallrikar. Det stänkande vattnet svedde deras såriga händer, som darrande tog emot dagens matranson.

"Gösta fick femton köttbullar och jag fick bara fjorton", mumlade någon.
"SKITSNACK", röt jag då. "Kan du inte räkna, karl?"

Det var minst lika varmt i mitt lilla kök som det var i gruvan. På den tiden hade jag ganska långt och flygigt hår som enligt föreskrifterna skulle knölas in i ett hårnät. Men hettan gjorde detta olidligt så jag knöt bara ihop håret i en tofs och brydde mig inte om ifall några av mina lockar fick fungera som extra krydda på läckerheterna som serverades.

En dag lämnade någon in en anonym protest: Tjejen i köket använder inte hårnät. Så Den Store Chefen tog sig personligen till mitt lilla krypin och beordrade mig att dra på mig nätet. Jag sa förlåt förlåt, log vänligt och vinkade käckt adjö till min arbetsgivare. Men det var en bitter och hämndlysten djävul som gick tillbaka in i köket.

Den lunchen var det HYGIEN som gällde för alla som ville äta. Själv hade jag omsorgsfullt rullat in mitt hår i ett sprillans nytt nät och dessutom placerat ut små käcka hårspännen som skulle hålla allting på plats. Jag var glänsande ren och förväntade mig, eller snarare krävde, att även mina matgäster skulle vara det. De sotsvarta karlarna fick därför klä av sig sina overaller och bokstavligen skura varenda kroppsdel som varit i kontakt med det svarta dammet. En efter en fick de sedan tassa in i matsalen, endast iklädda underkläder på de rena kropparna, och ta emot sina tallrikar. Ni må tro att det stänkande kokheta vattnet hade effekt nu.

I ett försök att spara pengar för det hårt ansatta LKAB började jag koka varannan kaffekanna på sumpen. Det blev lite som ett lotteri om man skulle få en god kopp kaffe eller en mugg med blask. Men drack man inte ur fick man heller ingen påtår. Efterrätt serverades ibland men den tilldelades bara dem som tuggat med stängd mun, vilket jag kontrollerade när de minst anade det.

Lunchen betalade männen med små kuponger som trycktes ner på en metallpinne. Jag höll inte alltid så bra koll men bestämde mig ändå för att räkna dem en dag. Den sista gubben hade satt sig vid bordet och ingen hade ännu lämnat matsalen. De var tjugoåtta män i rummet som alla tuggade med stängda munnar, men ... det var ju bara tjugosju kuponger!

Jag hämtade genast matsalsnyckeln som jag brukade låsa min arbetsplats med när jag gick för dagen, men den här gången låste jag istället från insidan. Sedan kastade jag demonstrativt upp nyckeln i luften, suckade ljudligt, fångade nyckeln och la den in min förklädesficka.

"Ni kommer INGENSTANS förrän den skyldige träder fram", sa jag sadistiskt. "Vem av er är det som inte har betalat för sin lunch?"

Tänk, där hade jag inte ens gjort lumpen men hade redan störtkoll på kollektiv bestraffning. En del saker kanske sitter i generna?

Jag fick i alla fall fram den skyldige och var nöjd med det. Däremot var jag inte lika nöjd med att jag trots mitt exemplariskt utförda arbete inte fick förlängning lovet ut. Men så var det ju ändå sommar och då måste man ju ha lite ledigt också.

måndag 6 april 2009

Kreativt hjärnsläpp

De som säger att kreativitet är som en positiv spiral har helt fel. Jag är så jäkla kreativ på jobbet och hemma att jag står helt tom inför vad jag ska skriva här på bloggen.

Idag har jag gjort färdigt en kurskatalog i massor av färger och med klotrunda bilder. Senare idag ska jag göra en affisch åt en kläddesigner. På kvällarna jobbar jag med ett beställt projekt där jag förväntas författa och inte som jag brukar, rapportera.

Och så är jag ju mamma också och flänger runt på än det ena, än det andra. Förra helgen sydde jag kläder till den lilla isprinsessan och jag blir lika förvånad varje gång något jag syr faktiskt blir bra.

Det är alltså kjolen jag sytt. Jag hittade till slut en lämplig marinblå topp, vilken dock inte är den på bilden (fleecejackan är en klubbjacka som alla har utanför isen).

Tre gånger såg jag Tjörns lokala version av Stars On Ice och tre gånger glömde jag ta med mig systemkameran. Följande bilder är tagna med mobilen.

De stora flickorna

De små flickorna. En är min.

Nej, fy fasen vilket nollställt inlägg. Ändå är jag otroligt nöjd över att jag faktiskt skrivit det.