onsdag 28 juli 2010

Kråkorna kraxar kring borgens torn ...

Kommer ni ihåg den låten? Huset Silfvercronas gåta hette teveserien från 1974 där två barn följde en katt genom en spegel och reste i tiden. Om jag inte minns fel satte lille Lasse (som alla barn hette 1974) ett FNL-märke på Gustav Vasas brynja. Ja, hela serien var så där härligt tillrättalagd som det endast kunde vara just 1974, med syftet att lära alla barn att "herrarna" var onda och "bönderna" (folket) goda.

Tyvärr bryr sig inte barn så mycket om budskap. De vill ha en bra story helt enkelt och skiter i om den är anti eller pro ditten eller datten. Det är möjligt att man hade kunnat låta självaste Adolf Hitler vara hjälte i en tillräckligt spännande serie utan att barn skulle störas nämnvärt.

Riktigt sjuttitaligt blev det i Huset Silfvercronas gåta när filmfotograferna bestämde sig för att göra en tidig von Trier, och låta kamerorna vara rörliga. Ibland brydde sig skådespelarna inte ens om att se åt kamerans håll när de talade. Därför kunde dialogerna emellanåt vara lite svåra att följa.

Och sången, minns ni den? Den som fick det att ila längs ryggraden redan innan programmet började:




Galaxer i mina braxer sjöngs ungefär samtidigt av samma person, tror jag.
Nu till saken: För några dagar sedan hittade jag och barnen boken Husen Silvercronas gåta på tippen. Jag blev givetvis överlycklig. Äntligen skulle jag få möjlighet att lära ungarna lite sann sjuttiotalskultur.

Trodde jag. Redan på första sidan insåg jag nämligen att något inte stämde. Silvercrona? Hette det inte Silfvercrona? Nåja, tänkte jag och började läsa ... och slutade några rader ner när jag insåg att Lasse numera hette Jonny. Va fan? Jag bläddrade olyckligt vidare i boken och hittade Gustav Vasa men inget FNL utan Greenpeace. Så här får det ju inte gå till! Vem är den skyldiga?

Jag har nu forskat i händelsen och kan konstatera att teveseriens skapare Gunila Ambjörnson 1992 bestämde sig för att modernisera sagan och ge ut en bokversion av den. Till och med mobiltelefoner fick hon med men hon bestämde sig aldrig för att kolla om de funkade på 1400-talet. Lite synd när hon redan börjat sabba mina barndomsminnen, tycker jag.

Äh, jag är bara bitter. Ungarna gillar boken ändå och teveserien går ju att köpa i box.

5 kommentarer:

Lotten sa...

Fantastiskt tidsdokument! Jag minns också hur alla i Huset Silfvercrona sprang omkring i träskor i slottets stentrappor. Se där vad man som barn fäster sig vid. (Störd blev jag av att man använde samma skådespelare i nutiden och dåtiden, det stämde inte med min fantasi liksom.)

Cecilia N sa...

Fast jag blev inte störd på det som du Lotten. Jag tyckte det gav en extra ilning.

Nu hade det varit exotiskt med träskor.

Ruskig "uppdatering" av boken, Howdy.

Undrar om de ska göra liknande saker med 5-böckerna som de ska modernisera språket i nu.

Anonym sa...

Var det i den serien som alla var "söndagsbarn", , dvs födda på en söndag?
-Sara

Ullah sa...

Så där fanns där ett budskap! Det hade jag ingen aning om. Men jag minns väl signaturmelodin (ej orden), nynnar faktiskt på den då och då.

Klemperer sa...

Jag tittade Huset Silfvercronas gåta på DVD, jag lär mig själv svenska med filmer. Jag håller inte med dig om politiken i filmen - det är fantastiskt in "Huset Silfvercrona". Det bara "är så", tror jag, historia, slottet, resa i tiden, Gustav Wasa, och so vidare.... Beundransvärt! Idag tänker alla som du skriver, och alla säger det här är "fantasy" bara. Jag, det stämmer. Men det är mycket mer. Det är, som Lotten sade, "fantastiskt tidsdokument". Ingen säger alla herrarna är "inte de goda" och alla fattiga är "de goda" i filmen. Orättvisa är alltid här, och det är vad filmen säger....
Det är en magiskt film, tror jag.

Tusen tack för vad du skriver om boken - jag tänkte att köpa boken @bokborsen. Men tack till dig ska jag inte nu^^. Jag är så glad jag har hittat "Huset Silfvercronas gåta". (some sorry for my swedish, jag börjar bara).