fredag 2 juli 2010

Rysk roulette

Varje gång morfar hade satt ihop en möbel från Ikea brukade han stolt berätta hur många bitar som blev över. Efter det var det lite av ett spel att se vem som nyttjade möbeln när den brakade ihop.

På andra sidan Atlanten, ungefär samtidigt, var det lite av ett spel att se vem som skulle ta hand om retrieverhannen Stryder när han dog. Jycken hade trots sin stora ras lyckats bli 21 år gammal och var ganska ofta utlånad till vänner när husse och matte var på resa. Jag lärde känna familjen när de var på semester i Oregon och bjöds genast med ner till husbåten i Sausolito Bay vid Golden Gate-bron till San Francisco. Stryder tyckte för övrigt om att simma i det hajtäta vattnet, ytterligare lite av ett spel i hans fall.

Igår hade vi i familjen ännu en av våra ändlösa diskussioner om vi ska skaffa hund eller inte. Ställningen var som vanligt 5-1, med maken i ensamt underläge, när Tolvåringen tröstade honom med att hundar ändå inte blir särskilt gamla. Jag vet inte varför, men jag berättade då om stackars Stryder som var så gammal att han kunde misstas för en ryamatta.

Maken bara fnös och återgick till att försöka skruva fast vitrindörrar på en Billyhylla. Ganska snart kom hans vän bilmekanikern till undsättning och tillsammans kom de fram till att Ikea hade placerat hålen i hyllan fel så att det var bäst att borra nya. Jag informerade givetvis de tu om att det var etthundra procent säkert att Ikea inte hade felkonstruerat sin största bästsäljare och att herrarna kanske skulle vara behjälpta av att läsa manualen. Suckande gick de med på detta och ganska snart var dörrarna på plats utan att ett endaste surr hörts från borrmaskinen.

"Den var ändå inte smart konstruerad", mumlade min man och fick medhåll av sin vän. De tog därefter sina tekoppar och gick förargade ner för att hänga tvätt (ja, det är sant!) när jag till min förfäran hittade en låda med Ikeaskruvar och annat inplastat småkrafs.

Cirkeln är således sluten med såväl urgamla hundar som tidlösa Ikeamöbler. Och mitt i allt sitter jag och känner inte riktigt för att vara med i spelet.

4 kommentarer:

Jessica sa...

hur ser det ut att bli med hunden då?

Howdy Sailor sa...

2011 har vi sagt. En skotte får det också bli, Watson eller Lucy beroende på kön. Som du ser är allt planerat i detalj utom själva införskaffandet där vi kraftigt motarbetas av maken.

Luleå-Anna sa...

Klart ni ska ha hund! Jag kände för övrigt en mycket trevlig skotte vid namn Ascot. Han blev 14 år.

Ingela sa...

Underbart skrivet och beskrivet! Inspirerande!

Två ny valpar i bekantskapskretsen. Både inspirerande och avskräckande. För hur löser man det praktiska när sommarlovet är slut om ingen är hemma på dagarna? Minns alla mina lunchraster i mellanstadieåldern då jag stressade oerhört för att hinna hem till familjens hund. Vissa minnen hänger sig kvar och gör mig till tråkig hundlängtande realist!

Ingela