"Mmm... de sitter perfekt", sa min mormor drömmande och kråmade sig framför spegeln.
Hon hade fått på sig ett par vita, riktigt tajta jeans med rejält utsvängda byxben. Nu var hon mäkta stolt över att de fortfarande passade över tio år efter att hon inhandlat dem.
Det var 1983.
Om jag inte minns fel var åttiotalet årtiondet det utfärdades dödsstraff på utsvängda byxben. Det var då det skulle vara smalt nertill och brett upptill, gärna förstärkt med mulliga axelvaddar. Men mormor som inte bara hade snygg figur var dessutom utbildad sömmerska. Hon visste när ett plagg satt rätt.
Själv fick jag alltid kläder att växa i. Mina Marilynjeans, Gul & Blå-brallan på alla moderumpor i slutet av sjuttiotalet, var så vida att jag än idag, med Guds hjälp och ett skohorn, skulle kunna kränga på mig dem. Och lite kult hade det nog varit.
Min point då? Jo, jag har idag handlat lågkvalitetsplagg till barnen. De var så billiga och massproducerade att jag blir imponerad om de håller sommaren ut. Å andra sidan räknar jag med att alla ungarna växer en storlek eller två i det vitaminrika solljuset i sommar.
Miljön gråter och barnen jublar. Ibland måste man välja.
4 år sedan
2 kommentarer:
Shabby var väl inte rätta ordet? Och Kajsa var mycket nöjd!
Bara du torkar miljöns tårar på nåt annat sätt ska det nog vara ok;-)
Skicka en kommentar