En underbar dejt

För tre år sedan var jag på en underbar dejt med en trevlig katalan. Ni som följer den här bloggen vet att

1. jag är gift sen många år tillbaka,
2. jag är flerbarnsmor och
3. min man är inte katalan.

Vi träffades på ett projektmöte i Bryssel och åt hotellfrukost tillsammans. Han hette Pere, var gift tvåbarnsfar och påstod sig vara en fantastisk dejtare. Min kollega skulle träffa en kompis den dagen och kvällen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Så jag föreslog att Pere skulle ta mig med på en sån där fantastisk dejt.

Det gjorde han.

Vi började med kaffe och kaka på Andorras ambassad, där jag bytte adress och telefonnummer med ambassadören och hans hustru. De lovade att hälsa på om de hade vägarna förbi Tjörn (vilket de inte haft än). Dejten fortsatte i en ljuvlig japansk trädgård där vi så småningom åt sushi till japansk plingplongmusik. Efter det satt vi under ett magnoliaträd och åt glass.

När det blivit mörkt ledde Pere mig genom ett skumt upplyst kvarter där vi så småningom gick in genom en port. Därinne köpte Pere biljetter, popcorn och cola. Vi skulle se bio men inte vilken film som helst utan stumfilmen Pansarkryssaren Potemkin. Det blev ett mäktigt avslut på en underbar dejt, som egentligen avslutades med en flyktig puss på kinden och ett "hoppas vi ses nån gång".

Jag har inte träffat Pere igen men fick ett mejl igår: "Are you my friend from Tjörn?". Prickar på öet hade han hittat på sitt katalanska tangentbord. Mitt namn hade han nog googlat.

Jag svarade "Yes, I am". Snipp snapp snut, så var sagan slut ...