De senaste nätterna har jag slumrat under stjärnorna. Jag har bäddat mjukt och varmt i den gamla trähammocken som maken byggde för några år sedan. Och så har jag gungat under den ljusa natthimlen, med en väsande och alldeles skållhet liten kille i min famn.
Sjuåringen har lidit av svår krupp sedan han var åtta månader. Då blev jag helt panikslagen och tog honom i mina armar och bara rusade ut på vägen i pyjamas. Det var februari och varken make eller bil var hemma. Ganska snart kom en annan bil förbi och jag slet upp bildörren och beordrade den smått chockade kvinnan att köra till en läkare.
Idag vet jag att en liten springa alltid släpper igenom luften men jag vet också att det är väldigt smärtsamt och traumatiskt för Sjuåringen när det händer. Visst har vi luftrörsvidgande mediciner redo i kylskåpsdörren men inget lindrar så bra som kall och fuktig luft. Så vi bäddar i hammocken, som vi låter stå framme året runt, och så gungar vi tillsammans tills febern lättar och andningen blir lugn och rytmisk.
Sedan slumrar vi, Sjuåringen och jag, därute under stjärnorna. Och trots oron och allt det jobbiga finns det nog inget ögonblick som jag värderar högre än just de stunderna.
3 år sedan
11 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen det där! Min mellanpojke har också haft så kallad "falsk krupp". Minns oron och förvåningen över att det kunde kallas "falskt"! Nog var det tillräckligt allvarligt för att kännas äkta.
Bra idé med hammocken! Och förstår att det kan kännas mysigt trots allt. I dessa stunder är man sannerligen behövd.
Kram!
Oooh, jag skulle vilja se en bild på kruppidyllen!
(Vi har också suttit i nattkyla och tutat såpass att grannarna har vaknat. Krupp på sommaren var värre.)
Jag skulle ha sprungit direkt efter det luftrörsvidgande men om det funkar att gunga i hammocken för er båda så är det väl skönt också. Och jag har astma så det är ju en skillnad.
Låter mycket mysigt, trots det jobbiga.
Skönt att ni hittat något som hjälper.
Låter mysigt.
kan du inte lägga ut en bild på den stora vaggan som får er att må så bra?!
Den stora vaggan är både grön och ful och dessutom obäddad dagtid. Maken byggde den av restvirket från en skorstensställning. Men jag ska tänka på det nästa gång det bär av utåt i natten.
Vilken vacker rubrik! Och vilket underbart sätt att lindra barnets smärta!
Du skriver så fint så man bara njuter, fast det är så jobbigt.
Jag ska tillägga att kall och fuktig luft bara gör min astma sämre men astma är inte krupp så gunga ni. Kram!
Huvva..minns en ambulansresa med ena sonen, den hade jag glömt tills nu.
Förr hade man krupptält, med en väsande luftfuktaranordning, finns det numer?
Åh, du får mig att gråta. Typiskt.
Skicka en kommentar