Familjen Hinna Med Allt

Mina minstingar, de som bor hos oss hela tiden, har ganska fulla scheman.

Åttaåringen målar akvarell på tisdagskvällar, spelar fiol på onsdagseftermiddagar och spelar basket på torsdagskvällar.

Sjuåringen åker teamåkning på måndagar och singel på torsdagar (tidigare även tisdagar och fredagar men det slutade vi med), rider på onsdagar och spelar basket på torsdagar (en halvtimme efter singelträningen). I höst börjar hon med cello också.

Varje kväll läser vi och skriver och räknar matte och cyklar och leker med datorn och målar och knäcker ägg och torkar upp röran efter oss. På tisdagar simmar vi och tar märken (senast Grodan Rygg och Guldfisken). På helgen träffar vi folk eller kör den lokala bion.

Maken jobbar långt borta i Tjotahejti så det är jag som kör runt ungarna. Det funkar eftersom jag antingen är egenföretagare eller mammaledig. Jag flänger hit och dit. Ibland frågar människor hur jag står ut; de rynkar på näsan och tycker synd om mig som är ett sånt offer som glider runt på curlingbanan. En sport räcker, säger de, för annars kan barnen ändå inte bli riktigt bra. Måste de bli riktigt bra?, brukar jag fråga då.

Sanningen är att jag har skitkul. Jag badar också och tar grodmärken, jag kratsar också hovar och jag lär mig spela etyder på fiolen. Och så njuter jag av vackra akvareller och konståkningsnummer.

Nu till min point: Jag skulle vilja veta varför det anses vara så fel att försöka hinna med allt. Som om mina barn skulle bli stressade av att berikas. Är de inte så att de blir mindre stressade ju mer förberedda på livet de är, det vill säga allmänbildade och erfarna? Kan det vara så att alla som tycker vi gör för mycket i vår familj i själva verket är lite avundsjuka? Usch, fula tanke.

Nä, men varför blir folk så provocerade?

Rädslor

Tolvåringen berättar en skräckhistoria för Sjuåringen:

"Det var en gång två pojkar som var ute och gick i skogen. Sen kom ett blått ljus och när deras mamma och pappa kom var det bara en keps och en mössa kvar."

Knappt åtta sekunder har gått och Sjuåringen är redan i upplösningstillstånd. Hennes hjärna jobbar för fullt med alla associationer som ett ganska skyddat barn i årskurs ett kan skapa. Samtidigt glittrar hennes ögon av spänning.

På kvällen ska Tolvåringen se Twilight på filmduken hemma. Sjuåringen har redan gått och lagt sig men smyger ändå ner till syrran. Jag upptäcker henne efter ett tag, när hon gäspande slumrar in inför rasande vampyrer och blodiga spegelrum. Med förundran stannar jag till och försöker förstå mitt barn.

Hur skapas hennes rädslor?

Prostitution, hastighetsbestämmelser (vidgad målgrupp)

Jag läste på kvällstidningarnas hemsidor om sexköp och "nya" hastighetsbestämmelser. Orkar inte gå in på detaljer men kan ändå konstatera att det var fascinerande hur kommentarerna bara öste in. Ganska snart insåg jag att en stor del av dem som kommenterade var ganska fula och ensamma män i behov av att få känna makt och överlägsenhet, ja helt enkelt kontrollera andra.

Några sådana verkar aldrig hitta hit och fylla mina kommentarsfält. Nu ska det däremot bli ändring på det, för jag ska tagga en massa punkter nedan och förhoppningsvis förgylla min (och kanske er) tillvaro med världsfrånvända kommentarer. Here we go:

• Kvinnor som säljer sex gör det för att de är kåta och/eller entreprenörer.
• Kvinnor som är emot prostitution är svartsjuka eftersom hororna är mycket snyggare.
• Kvinnor med stora bröst är ofta lesbiska tills de botas av män.
• Svenska kvinnor har glömt hur man tar hand om en man.
• Hastighetsskyltarna är rekommendationer (trafikrytm går alltid före hastighet, enligt polisen som min polare/granne/kusin känner).
• Män kör bättre än kvinnor.

Vi startar där så får vi se.

Vad hände egentligen?

Städerskan moppar golvet under mina fötter. Jag rullar åt sidan och tänker att vi kanske behöver en fika, hon och jag. Säger att en kopp kaffe skulle sitta fint.

"Det är inte mitt jobb att hämta ditt kaffe", säger hon.
"Nä, men jag tänkte att vi skulle gå till fiket tillsammans", säger jag.
"Du kan nog behöva röra lite på dig", säger hon.
"Ska jag hämta kaffe åt dig?", försöker jag.
"Jag trodde du ville gå till fiket", säger hon.

Hon blir sur och jag blir förvirrad. Hur kunde det bli så fel?

Freud eller bara överexponering?

Man ska inte utsätta främlingar för ingående beskrivningar av drömmar. Såvida främlingen inte är dum och förtjänar det alltså. Ändå måste jag berätta om ett lustigt sammanträffande.

För att hålla det så kort som möjligt har jag under de senaste kanske tio åren haft två drömmar som blivit så återkommande att jag kan dem utantill:

1. Jag rider på en vit häst som egentligen är svart.
2. Jag bor i ett stort och smutsigt hus med en massa bråte.

Igår hade jag lite tid över och googlade drömtydning. Jag struntade helt i de förklaringar som var av spådomskaraktär, till exempel att jag skulle bli bedragen om jag drömde om regn. Istället fokuserade jag på analyser som verkade något sånär seriösa.

Hästen hade givetvis med min sexualitet att göra, i alla fall enligt Freud. Å andra sidan tolkade han allt som underliggande erotiska motiv. Att hästen var vit istället för svart hade många förklaringar och särskilt Freud igen verkade tycka dylika färgförändringar vara spännande. (Här vill jag bara flika in att en grafolog på Liseberg vid ett tillfälle konstaterat att jag lider av schizofren erotomani.)

Nu till det lustiga sammanträffandet. Jag hittade inte så mycket om mitt stora smutsiga hus, förutom lite symboliska förklaringar på ensliga trappor men då var det viktigt åt vilket håll jag gick och i mitt fall är det ju både upp och ner. Så jag la ner sökandet i några minuter. Då kom min åttaårige son in och föreslog att jag skulle se Edward Scissorhands med honom. Jag har visserligen sett den ett trettiotal gånger men tänkte att det kanske är dags eftersom jag nog inte sett den sen grabben föddes i alla fall.

Sagt och gjort. Vi slog på projektorn, drog över oss ullplädarna och körde fingrarna i popcornskålen. Filmen rullade igång och DÄR! Där var ju huset jag drömt om i alla år, fullt av all bråte och slingriga trappor. Jag har bott i Edward Scissorhands hus i mina drömmar och jag ser filmen samma dag som jag bestämmer mig för att börja drömtyda.

Tolkningen av drömmen kvarstår dock men jag väljer att tro på en så enkel sak som överexponering och det faktum att jag även i verkligheten bor i ett stort och smutsigt hus.

Välkommen till mig och Ed!

Utstrålning

Sjuåringen åkte en konståkningstävling i helgen och blev mer eller mindre diskad för att hon struntade i koreografens program och gjorde ett eget. Domarna satt där med klotrunda ögon och undrade vad tjejen sysslade med.

Efteråt kom en pappa till en annan liten tjej fram och sa att han tyckte Sjuåringen var modig och hade utstrålning. Gissa om jag blev stolt. Även Sjuåringen var lycklig över sitt totalimproviserade program och brydde sig inte alls om att hon hamnade utom placering.

Helt långsökt och med total hybris tänker jag på fantastiska Johnny Weir, den enda konståkare som kan få mig att slå på teven. Ja, jag vet att jag borde gilla konståkning men oj vad jag blir trött av det. Med undantag för Johnny Weir alltså. Woweliwow WOOOW!

Leander har Stupat på Dasset

Det började som en skakning på nedre däck. Nästan omärkbart men ändå en förnimmelse om att något var på gång. Jag gick för att hämta en pall eftersom jag tycker om att vara bekväm även i obekväma sammanhang. Sedan blev allt suddigt.

"Britta, hör du mig?", frågade han som älskar mig. Han såg skräckslagen ut och jag undrade varför han oroade sig över mig när han istället borde göra något åt folksamlingen i vardagsrummet. Det störde mig att de var så högljudda därinne. Några åkte dessutom skridskor på min fina ullmatta.

"Gör något", sa jag hest. Då strök han mig över pannan. Jag försökte nicka mot vardagsrummet, där någon nu hade släppt in en kamel, men min man sket uppenbarligen i det. Sedan blev det suddigt igen.

När jag kom tillbaka låg jag i min säng, ovanpå överkastet och dyngsur av svett. Maken låg intill och såg på mig. Han log.

"Vilken grej", mumlade jag och han nickade.

Från och med nu kommer jag se fram emot vinterkräksjukan. Snacka om nära-livet-upplevelse.