Tänka sig, ingen annan har hunnit blogga om Fellemedimestivalen (som Sexåringen kallar den) och ändå har den varit slut i över en timme. Jag är alltså först ut bland alla sakkunniga i vår lilla bloggerikrets.
Detta förenklas givetvis av att jag för en gångs skull beskådade eländet. Det är inte varje år det händer, vill jag lova. Faktum är att jag kom på mig själv med att tala om för Sexåringen att hennes mamma minsann också var sex år när Abba vann 1974.
"Waterloo?", frågade den kloka Sexåringen.
"Jajamensan", svarade den stolta Fyrtioettåringen genast.
Så nu ska jag alltså kommentera kvällens tillställning. Alltså ... ööh ... opera var det va ... eller?
Nä, gör ni det istället.
3 år sedan
2 kommentarer:
Jag gillar Malena Ernman, jävlar vilken röst hon har!
Hon och melodifestivalen var väl inte direkt något jag hade trott, därmed inte sagt att det inte funkar.
Kan Sarah Brightman som inte har en tillstymmelse till samma röst göra det så kan Malena Ernman.
Tja då torde det härmed vara bevisat. Jag är väl ingen tvättäkta Svensson då, eftersom jag inte gillade Malena mest. Som den ingifta medelsvensken, jag nu är så föll Carolines charm mig mest i smaken, och blev hon inte två, eller? Ganska lagom ändå. Har svårt att tro att övriga Europa skulle förstå hennes svenska hippiecharm. Gladast av dom ala verkade hon iallafall.
Skicka en kommentar