Vad är det med män och vägarbetsplatser? Är det maskinerna som lockar? Eller är det de stora hålen i marken?
De håller på att gräva upp hela trottoaren intill den smala vägen utanför barnens skola. Alltså kan bara bilar passera i en riktning nu. Det gör kanske inte så mycket eftersom man ändå inte kör snabbare än max tjugo där och därför hinner väja, men nu har ett annat hinder dykt upp:
Män.
Män som står bredbent med rynkade pannor. Män som diskuterar och argumenterar. Män som tycker, män som anser, män som vet. De är så upptagna där de står och pekar mitt på vägen att hela trafiken numera måste omdirigeras runt torget (cirka 1 km) för att komma förbi.
Jag undrar om vägarbetarna gillar hjälpen de får från männen. Om de tänker att "ja just det, att använda lite extra cement här hade jag aldrig kommit på själv". Det är som om det skulle stå en drös med främmande människor inne vid mitt arbetsbord och säga åt mig att använda en annan gul nyans på annonsramen eller varför inte klämma in ett kommatecken där?
Min morfar, ett av mina absoluta favoritämnen att blogga om, var född till organisatör. Han pekade och andra utförde. När det brann i badhytterna på stranden i Lökken organiserade han hela släckningen, tills någon röt:
"Få tyst på den jävla svensken!"
En annan gång organiserade han tändningen och släckningen av påskbrasan i Vidkärr. Året därpå ringde brandchefen till min mormor och bad henne ödmjukast att hålla sin make inomhus under hela ceremonin.
Morfar, den store organisatören, organiserade också påstigningen på färjan från Amsterdam till Göteborg ett år. Han var visserligen passagerare själv men tyckte att besättningen kunde behöva hans expertis. När Stenabåten la ut hade samtliga passagerare blivit guidade ombord på ett ypperligt sätt. Alla utom morfar som stod kvar på terminalen och undrade vad som egentligen gick snett.
När morfar fick storhetsvansinne och fick för sig att dirigera flygtrafiken på Palermos flygplats gick det mindre bra. Äldre, svenska män var inte välkomna på landningsbanan. Men den historien får vänta, för nu måste jag återgå till mitt arbete.
Som jag tack och lov gör utan hjälp från diverse män och andra organisatörer.
3 år sedan
12 kommentarer:
Jag vill höra om Palermo!
Lämnade lite länkar i ditt inlägg om marinblå polotröja...
Hoppas på att det inte är för sent :)
Kul att du är tillbaka!
Tack älskade Kotte! Och ändå hade jag kollat LaRedoute (trodde jag) noga.
Mammanonna, historien om Palermo kommer nog så småningom. Den innehåller både Palme och Fälldin faktiskt.
Tack för underbara skratt!
Kommer osökt att tänka på Kurt Olsson som badvakt. Det var mitt första möte med den figuren. Hakan föll långt ner.
Hahahahaaa, vilket praktexemplar till morfar!
Jag har ett par sådana där män i bekantskapskretsen. De trivs liksom inte riktigt förrän grannfamiljen kommer hem sent på nyårsaftonskväll och har fått översvämning i hela huset.
Då. Rycker de ut.
Rätta mig om jag har fel, men är det inte just män i övre medelåldern och där över, som tror att de måste styra upp och peka med hela handen? Med ett förflutet på just Stena Line så känner jag snabbt igen sorten.
Psedonaja, du kanske rentav råkat ut för min morfar. Väldigt få uppskattade hans initiativ.
Cecilia, det fanns fler likheter mellan morfar och Kurtan ...
Cruella, min man är lite sån också och han är bara 40 år. Han älskar när nån granne behöver hjälp.
Inte visste jag att morfar hade sådana talanger. Det talar ni tydligen tyst om på släktkalasen!
Min mammas morfar var lite underlig på sina gamla dar. Han och käppen var oskiljaktiga. När han skulle bada i sjön kastade han i käppen först och hoppade sedan i efter den.
Det är så man blir legendarisk, Jessika :o)
Legend, indeed :D
Jessika!
Nu skrattade jag ännu mer!
Skicka en kommentar