Vi har en policy på bion som går ut på att vi ska vara vänliga mot besökarna, vad som än händer. Om de så ställer sig och skriker åt oss ska vi bara le tillbaka. Detta trots att vi inte får ett öre för arbetet och för att vi faktiskt möjliggör att även vår lilla håla har en egen biograf som till och med visar premiärer.
Men det är inte alltid så lätt. Varför är folk så arga och otacksamma? Sist var det en kvinna som tyckte det borde vara tre personer som jobbade och inte två. Det gick för långsamt tyckte hon. När sådant händer brukar vi vänligt informera om att man gärna får hjälpa till. Hittills har inte en endaste människa kavlat upp ärmarna och ställt sig bakom disken med oss.
En man var arg för att datumet på chipsen han köpt av oss gick ut samma dag. Han fick pengarna tillbaka, fick behålla chipsen men var lika arg för det. En annan, riktigt lömsk en om jag får säga det själv, undrade vad vi gjorde för "alla intäkterna" (vi får stöd av SFI för att nätt och jämnt hålla oss över ytan). Ytterligare en tyckte att vi inte alls jobbade ideellt eftersom vi får se filmen.
Få se nu. En biljett kostar 75 kronor och vi måste vara där en timme före och sedan stanna och städa efter alla som slänger sina godispapper och halvdruckna drickor på golvet. Sen hinner vi sällan se början av filmen heller eftersom någon alltid måste köpa något precis när vinjetten börjar. Och så vet väl förstås alla att "Män som hatar kvinnor" är nio gånger bättre när man ser den för nionde gången på en vecka!
När en dam frågade efter pensionärsrabatt log min man vänligt mot henne och sa att vi minsann inte hade pensionärstillägg heller. Han kommer undan med sånt; han är stilig och välklädd och har ett bländande leende. Skulle jag säga det finns det risk att jag hade placerats med huvudet före i soptunnan utanför.
Nä, nu är jag bara lite allmänt stressad och bitsk. Men jag ber er ändå att tänka till nästa gång ni blir irriterade över någon föreningsmänniska som inte gör saker tillräckligt snabbt eller rätt. Vi vill ju också hellre vara vanliga besökare som får ta det lite lugnt. Men vem ska då sköta ruljansen?
3 år sedan
8 kommentarer:
Man kan ju alltid, med sitt vänaste leende, påpeka att om vi inte gjorde det här så skulle det inte finnas någon bio utan då fick man åka till ja, vart man nu får åka.
Jag låter alltid så bitchig, hur vänligt jag än ler, så jag säger sällan något alls utan biter bara ihop istället.
Förra gången var vi så trötta att vi inte ens såg filmen (Mammut) utan satte oss och vilade i foajén istället. Och då var det ändå premiärkväll.
Det har nog inte så mycket att göra med er ideella insats. Efter alltför många år i serviceyrke så vet jag att det finns en del väldigt knepiga människor. På min dåvarande arbetsplats brukade jag fundera på om dessa figurer i själva verket var demoner som materialiserades alldeles utanför dörren in till oss, klev in och spred sitt etter över allt och alla.
I själva verket är det nog människor som i sig mår så dåligt att de måste dela med sig av sin bitterhet och ångest, när tillfälle ges.
Och en sak till; kvinnor som står bakom disken, serverar eller vad det nu handlar om, råkar alltid värre ut än män, eftersom dessa människor inte bara är bittra – de är fega också.
Jag jobbade på naturhistoriska i stockholm, imax-bion. Där fick man höra en hel del. Som att kan ni inte skjuta på föreställningen sisådär tjugo minuter därför att busschauffören har kört vilse någonstans mitt i Stockholm på väg till Frescati. Eh nej, det drivs som ett urverk här, föreställningen börjar på varje hel timme annars går allt åt helvete och vi behöver en kvart på oss för att byta film städa fixa till. Dessvärre är ju resten av dagens föreställningar slutsålda så ni infinner er kl. 11 eller så är det kört. Men jag var ju kvinna och jag har ju ingen hjärna så lika bra att koppla till chef och då blev det sådär att jaja okej jamen barnen blir ju besvi... nä det kan man ju förstå men de blir i varje fa...
men chefen var ju man.
Jag skickar en digital puss till Pseudonaja för hans sista stycke!
All heder till er och alla andra som ställer upp och jobbar för andra. Tänk om alla kunde vara med i bara en förening och jobba lite, istället är det samma fantastiska människor som ställer upp och jobbar överallt.
Hur är det din "stiff upper lip"? När andra går till gymet, får föreningsmänniskor träna den särskilda gympan "stiff upper lip". Lärare tränar också en specialvariant av den. "Leende vänliga ögon"
Leende vänliga ögon räcker bara så länge när man har bitit av sig tungan vid tungbasen. Om inte annat för att man håller på att dö av smärtsamma spasmer. Man arbetar inte ideellt för att bli utskälld. Inte ens inom serviceyrken behöver man ta precis allt. Jag har en och annan berättelse att dra om hur folk kan bete sig i brist på annat bara för att man har ju betalat entréavgift. Ni har ju MAGE att ta entreavgift och då borde man ju faktiskt få... som att slänga upp sina ungar på, visserligen var området helt avspärrat men vadå avspärrat?, en uppstoppad kamel från början av 1900-talet för att ta bilder. När man sedan ber dem att ta ner ungen fort som fan och uppsöka en toalett och tvätta av ungen får man blickar som kunde döda. Sedan förklarar man att anledningen till att den där kamelen inte ser maläten och ruggig ut efter hundra år är för att man har använt ett medel som innehöll en väsentlig andel arsenik.
Någon utbildning i någon föreningstekniksbemötandeavkonstigamänniskor har jag aldrig fått, det fick jag å andra sidan inte på jobbet heller. Bit ihop var regeln, gnäll efteråt men i vissa fall då säger man stopp och belägg. Jobbar man, mot lön, då kan de begära att få prata med chefen. Sure, här är numret.
Jag slutar trots det aldrig att förvånas över vilka friheter människor tar sig. Vänliga ögon, well duh, om det hjälpte så skulle jag vara nästa Hello Kitty!
Skicka en kommentar