Igår hade Sjuåringen en stor nyhet vid kvällsmaten:
"Jag tror inte att jag är så äcklig längre för jag blev vald nästan först i brännboll", sa han stolt.
Det här får väl vara en liten uppdatering då, för sanningen är den att vi inte hör särskilt mycket. Först blandades en antimobbningsgrupp in, sen rapporterades att det blev bättre, sen tog jag tre barn på bar gärning när de duschade Sjuåringen med kläderna på, sen kräktes han när han skulle till skolan, sen blev han glad och bjuden på kalas, sen började han i samma basketlag som en plågoande och verkade bli kompis med honom, sen rapporterades att Sjuåringen var "harmonisk" och så igår detta.
Det fattar väl jag också att epitet har en förmåga att följa med i många år, men kanske är vi på rätt väg? Nu ska jag länka till Sjuåringens farmors blogg, där hon visar vilken konstnärlig och go liten kille vi har.
4 år sedan
6 kommentarer:
Jag tycker absolut att ni verkar vara på rätt väg!
Att börja i samma basketlag tyder på mod och någon form av inre säkerhet om att allt ordnar sig, om du frågar mig.
Stark kille, Sjuåringen!
Förresten, inne hos mig hittar du ett relaterat inlägg ("Hon dansade en sensommar") där länkarna är betydligt väsentligare än texten, kika gärna.
Det är glädjande nyheter! Hoppas att det fortsätter i samma positiva riktning!
Jag hoppas att ni är på rätt väg. Som f d mobbad håller jag mig en aning reserverad.
Tack för den rapporten. Den började och slutade bra, även om jag någonstan i mitten också började må illa. Tur att sjuåringen har en familj som står stand-by för att badda en kallsvettig panna och krama bort det som sägs vara äckligt.
Jag vet inte vad jag skulle göra om min E visade sig vara en sådan som doppade andras saker i toaletten, eller själv blev doppad däri. Och jag vet inte heller vilket som är värst att hantera.
Hoppas att det blir ordning på problemen. Jag fick höra om en anna "äcklig" kille och att det tydligen är ett känt fenomen att killar som känner sig utanför gör äckliga saker för att få uppmärksamhet. Det har ordnat sig för honom också.
Jag brukar trösta mina barn med att inga av de begåvningar jag känner – personer som tänker fritt och originellt – har nånsin tillhört tuffa gänget på grundskolans skolgård.
På gymnasiet kan dock förunderliga saker ske, när de ruggar sina gråa fjädrar.
PS Varning för antimobbingmetoden Gemensamt bekymmer! Jag skrev om det häromåret.
Skicka en kommentar