"Om ingen äter något på en vecka har jag råd med den", sa min mamma och såg drömmande på den figursydda kappan i ljusbeige nappa. Butiken låg mitt på den finaste gatan i Amsterdam. Vad familjen Leander gjorde där minns jag inte. Sannolikt hade vi inte kommit dit för att köpa en svindyr kappa till mamma.
Det var över 30 år sedan, på den tiden då mamma bara var en ypperlig men ännu inte världsbäst shoppare. Då hade hon ännu inte lärt sig fynda för småpengar i ödsliga butiker i gudsförgätna byhålor utan namn i länder så fjärran att de ibland trillar av kartan. Det kan hon idag, men hon har övat länge.
Blondinbella kan slänga sig i väggen! Vad är det för speciellt med att handla för guldkort på NK i Stockholm? Finns inte den senaste Jimmy Choo-väskan i lagret kan den alltid beställas. Under tiden får man hålla tillgodo med en Chloé Paddington.
Min mamma kunde fynda i en namnlös förort till Murmansk långt innan muren föll och barnen i de svenska småskolorna lärde sig stava till perestrojka. Medan vi andra satt på hotellrummet och längtade hem till Sverige satte sig mamma på en skruttig buss hon sett andra kvinnor gå på. Några timmar senare kom hon tillbaka med ett dussin kristallglas, en grovt förskönad sovjetisk karta, två målade tvålkoppar i emalj och några LP-skivor med inhemska kompositörer. Varenda en av sakerna har hon kvar och varenda en har idag ett värde.
För 22 år sedan besökte pappa norra Island. Hans vaga minne av att det kanske möjligtvis eventuellt fanns en butik cirka en halvmil bort på en enslig väg var tillräckligt med information för att min mamma skulle ta på sig bästa promenadskorna och knata iväg när kryssningsfartyget de befann sig på förra sommaren tagit en kort paus i den minimala hamnen. ”Henne ser jag nog aldrig mer”, tänkte pappa sorgset. Men det gjorde han. Bara några ögonblick innan fartyget lättade ankare kunde de andra resenärerna se en kvinna, fullastad med shoppingkassar, rusa ut på kajen.
Det här är en hyllning till min mamma, världens bästa shoppare! Men innan jag slutar måste jag ju berätta hur det gick den där dagen i Amsterdam för över 30 år sedan. Vi fick faktiskt mat även på den semestern, men det var bara för att frukosten ingick i hotellpriset och för att det serverades kaffe och kaka på en del gratisvisningar på museerna.
Och den beiga nappakappan bara stiger i värde.
3 år sedan
9 kommentarer:
Haha, bra mamma! Och jag som just skrev ett inlägg om shopping. Tur att jag inte hade läst det här först, för då hade jag inte ens vågat antyda att jag kunde shoppa.
Jag läser och lär! :-) Vill också åka till länder som är så fjärran att de ibland ramlar av kartan ...
Ja, shoppa är en konst. Har du gått i din mammas fotspår?
Jag shoppar för lite! Ja, man kan faktiskt göra det. När jag kommer hem med ett nytt plagg blir min man glad, inte bedrövad.
Jag kom hem från Greklandet med en temugg och ett halssmycke. Jag är ganska billig även när det gäller shopping.
UNDERBART inlägg, UNDERBART skrivet! Jag dööör så mysigt de var att läsa. FANTASTISKT!!!!
Söta E, nu blir jag snart kär i dig. Inte ens min man säger så fina ord. Tackar och rodnar lite.
Tjoho! Toppen bra, man bör ha minst en bra shoppingförebild i sitt liv!
Shoppingförebild eller ej! Det bästa med bloggen Howdy sailor är att när du skriver sådana här längre inlägg njuter man av dem . Du är en underbar författare! jag är en stor fan av dig!
Pussar och kramar och tjohoo vad det värmer!
Skicka en kommentar