Himmel i Fellemedimestivalen

Nu ska jag slå hål på en myt: Det är inte enklare att lära sig någonting man är intresserad av. Mina bevis för detta baseras på en enda individ: Femåringen.

I förrgår berättade hon i detalj hur hjärnan reagerar när man är åksjuk. Hon hade lärt sig det på Bolibompa. "Brukar du bli åksjuk?", frågade jag och hon ryckte på axlarna. Ämnet var ointressant och därmed avslutat.

Vad som däremot intresserar henne mer än någonting annat just nu är låten "Lay all your love on me" från Mamma Mia! Det är där Skye och Sophie sjunger tillsammans på en strand. Det var också den sista scenen Femåringen såg innan hon bogserades ut från biografen efter att ha stissat för mycket. (Nej, jag tycker inte att Mamma Mia! är en lämplig film för småbarn men jag tycker inte heller den är olämplig. Nu föll det sig så att maken skulle sköta projektorn och jag dra biljetter den dagen så Femåringen fick helt enkelt följa med.)



Sedan visningen för några veckor sedan vill Femåringen veta allt om Skye, Sophie och Mamma Mia! Hon frågar om saker in i minsta detalj och är spänd som en fjäder när svaret kommer. "Jo, Skye och Sophie är kära i varandra och Skye betyder himmel och Sophie betyder bara Sophie och Mamma Mia! är en låt som popgruppen Abba spelade när mamma var lika gammal som du ungefär och Abba hade vunnit Melodifestivalen."

Sen hör man henne återberätta allt för bästisen, också hon besatt av biosuccén fram till och med strandscenen, varefter även hon blivit utkörd (samma föreställning!):

"Jo, men hallååå, alltså först så vann himmeln Fellemedimestivalen å sen så blev dom kära alltså men Mamma Mia betyder inget och mamma va fem år!"

Och bästisen nickar instämmande och förstår allt.

Jag undrar hur det ska gå nu när de båda börjar skolan tillsammans, i samma klass. På föräldramötet ikväll sa fröknarna nämligen att deras uppgift var att engagera barnen, att få dem intresserade.

Sedan kommer kunskapen av sig själv.