Alla helgons blodiga natt

Det var Allhelgonaafton men Lisa var inte med sina kompisar. Hon var visserligen bjuden till Sandras party men hade sagt att hon hade ont i magen. Det var sant. En stor klump bara växte och växte därnere. Hon kände sig orolig, men också lite spänd. Egentligen var det ju inte första gången det här hände men man visste ju inte alltid hur det skulle gå.

Klockan åtta hade han sagt. Det var en minut kvar och hon tog några djupa andetag. Sedan loggade hon på. Det rasslade till på skärmen och där satt han mycket riktigt. Lisa förstorade bilden och såg att han hade något elakt i ögonen.

”Har du bestämt dig?”, frågade han genast.

Rösten var hög och nästan gäll. Det lät som att han i själva verket satt där i rummet intill henne. Instinktivt sträckte hon sig mot musen och drog markören mot volymreglaget.

”Inte så högt”, sa hon oroligt. ”Mamma är hemma.”

Då log han och såg nästan snäll ut. Egentligen var han inte så ful och inte särskilt gammal heller. Thomas hade han sagt att han hette. Thomas Eriksson. Han var 32 år och bodde ensam i en tvårummare med sin katt, faktiskt inte särskilt långt ifrån henne.

”Har du bestämt dig?”, frågade han igen.

Lisa ryckte på axlarna. Hon såg hur hans arm rörde sig över musen och hur han lutade sig framåt mot webbkameran. För ett ögonblick kändes det som att hans huvud skulle bryta sig igenom skärmen.

”Ja eller nej?”, sa han strängt.

”Ja”, viskade Lisa.

Han hade sagt att han kunde förstöra hennes dator om hon inte gjorde det han bad om. Att han hade stoppat in en hemlig fil medan de chattade och att den filen kunde radera hela c-driven och förstöra alla dyra program som mamma och pappa hade köpt. De skulle bli vansinniga om det hände. Ändå kände hon på sig att det kanske inte var sant.

”Man kan inte lägga virus i andras datorer genom att bara chatta med dem”, försökte hon.

Då lutade han sig tillbaka i stolen och la händerna bakom huvudet. Så log han med hela ansiktet. Tänderna var stora och ljusgula och Lisa tyckte att han såg äcklig ut.

”Ska vi slå vad?”, sa han överlägset.

Hon svarade inte.

”Gör så här”, sa Thomas och smackade lite med läpparna. ”Öppna mappen som heter Den här datorn och gå till Kontrollpanelen.”

”Vänta lite”, mumlade Lisa och öppnade ett nytt fönster. Hon gjorde som han sa. ”Okej.”

”Öppna nu Administrationsverktyg. Ser du mappen Datorhantering?”

Hon nickade.

”Den ska inte vara där. Den är en attrapp med ett virus som raderar hela jävla c-driven. Försök radera den så får du se att det inte går. Det är bara jag som kan ta bort den.”

”Okej”, mumlade Lisa. ”Jag tror dig.”

Hon var lite rädd nu men tänkte att det var bäst att få det undanstökat. Det viktiga var att mamma inte fick veta något. Hon skulle bli helt rasande. Dessutom var ju Thomas inte där hos henne utan bara på en bildskärm.

”Vill du hellre komma hit?”, frågade han.

För ett ögonblick trodde hon att han hade läst hennes tankar. Tänk om han hade gjort det? Men det visste hon ju i alla fall att man inte kunde.

”Du vet ju var jag bor och du kan faktiskt cykla hit. Du fick ju adressen förra gången vi chattade”, sa han ivrigt. ”Och jag vet var du bor.”

Hon önskade att hon inte hade berättat det för honom. Men det var ju innan han blev så där konstig och äcklig. Det var när han sa att hans katt hade fått ungar. Åh, vad hon önskade sig en egen kattunge. Busan skulle den heta.

”Jag får nog inte”, sa hon. ”Det är för farligt.”

”Det är väl inte farligt. Vad ska hända?”

”Alltså vadå, det finns ju en galen mördare som går lös och så är det Halloween och allt.”

Detta fick honom att skratta. För ett ögonblick tyckte hon att han såg snäll ut, precis som han hade gjort när de först träffades för några veckor sedan.

”I hate to break it to you, baby, men det finns varken monster eller galna mördare därute. De enda som har mördats de senaste åren var äldre män och det kan man väl knappast säga att du är en. Dessutom mördades de i sina hem, aldrig utomhus. Förresten så har de tagit mördaren.”

”Har de?”, frågade hon ivrigt. Det kände hon inte till.

”Japp, de tog honom förra veckan. Det visade sig att han kände offren och det var därför han kunde ta sig in i deras hem utan att det märktes.”

Hon andades ut. Men hon var fortfarande orolig för hon ville ju inte träffa Thomas i verkligheten.

”Mamma kommer inte låta mig gå någonstans”, sa hon bestämt.

”Okej, då kör vi på Plan A istället. Du kan börja direkt.”

Han hade sagt att hon skulle ta av sig alla kläder. Först hade det bara varit överkroppen han ville se men nu när det hade dragit ut så mycket på tiden sa han att hon behövde ta av sig allt. Till och med trosorna.

”Jag väntar”, sa han otåligt.

Hon började slita lite i muddarna på tröjan. Det gick trögt.

”Du kanske vill leka nåt under tiden?”, frågade Thomas. ”Har du något förslag på en rolig lek? Du kanske vill vara en olydig flicka?”

”Mmm…”

”Men vem ska jag vara då?”

”Pappa!”, sa Lisa.

Då log Thomas. Än en gång såg han ganska snäll ut.

”Så jag ska vara pappa då?”, sa han mjukt.

”Nej, jag tänkte bara …”, mumlade Lisa och drog jumpern över huvudet. Hon hade ett linne på sig under.

”Linnet också”, sa Thomas ivrigt. Han hade lutat sig framåt igen.

Hon kunde nästan inte röra sig. Hon visste ju att det egentligen var fel.

”Jamen då leker vi att jag är din pappa, då”, sa Thomas argt. ”TA AV DIG LINNET!”

”Pappa säger aldrig så.”

”Jaså, vad säger han då?”

”Inte så.”

”Vad gör din pappa egentligen?”

”Han hjälper folk.”

”Är han doktor, eller?”

”Nä.”

”Är han polis?”

Lisa kunde inte låta bli att fnittra lite åt det.

”Mer tjuv, typ.”

Nu såg det ut som att pappa också skrattade.

”Pappa!”, sa Lisa igen.

Då vände sig Thomas om. Lisa blev tvungen att stänga av ljudet så att mamma inte skulle höra något. Inte för att Thomas kunde skrika längre för pappa hade ju stoppat en trasa i munnen på honom och höll på att binda fast honom. Slaget i bakhuvudet hade gett honom näsblod.

Sen blev det lite väl äckligt så Lisa stängde av. Först vinkade hon till pappa.

”Vi ses snart, gumman”, såg det ut som hans läppar sa när han vinkade tillbaka.