Min hatt den har tre kanter

Mamma och Svärmor: Snälla, läs inte det här inlägget! Jag vill att ni ska fortsätta se mig som den underbara dotter och svärdotter jag är. Kolla istället på det här trevliga klippet:

Kom ihåg att klicka i den lilla rutan längst ner till höger så att bilden förstoras.

Sådärja. Då fortsätter vi andra. Jag hade egentligen inte tänkt skriva om det här men eftersom jag kokar av lusten att 1) skriva av mig och 2) visa upp min senaste komposition, har jag ändå valt att göra det.

Jag har idag träffat tre elaka kvinnor. De sa dumma saker till mig. Ibland spelar det ingen roll hur stor och stark man är, för om tillräckligt många plattar till en blir man ändå bara pytteliten. En liten lus blev jag. Ja, knappt ens det. Ett litet kvalster på en lus förvandlades jag till. Här är ett utdrag:

”Det var kanske bra att du fick sluta, för verksamhetens skull.” (Jag sa faktiskt upp mig och om jag inte minns fel lockades jag med en löneförhöjning som skulle få mig att fortsätta.)

”Allt har blivit så mycket proffsigare nu.” (Skit på er!)

”Det skadar inte att förnya arbetskraften då och då.” (Förvisso.)

”Det var ju bara du som tyckte att det skulle skrivas på det där sättet.” (Bara jag och åtminstone Aderton till.)

Efter ett tag orkade jag inte käbbla emot längre. Istället började jag nynna. Ja, jag vet inte varför det blev just den melodin, en helt vanligt liten barnramsa. Det var bara orden som lät lite annorlunda:

Jag satt intill tre cunter
Tre cunter vid mig satt
För visst var det tre cunter
Som här intill mig satt

Uppdatering: Är det någon som fattar varför kommentarerna ibland försvinner från just det här inlägget? Inte kan det väl ha med språkbruket att göra?

Vill man kommentera måste man i det här fallet först klicka på inläggets rubrik. Skumt.