Musses macka

Mina föräldrar har en husmus. Musse kallar de honom. (Hur vet de att det är en han?) Han har bott i deras hus i några månader nu och har blivit så tam att han vågar ta mat ur mammas hand. Både brorsan, som emellanåt hälsar på från Stockholm, och mamma har vittnat om hur Musse är så kärvänlig att han rusar upp i sängen på natten och virrar runt i håret på dem.

Jag tycker att det är en gullig historia. Igår däremot, när jag skulle övernatta i deras hus, var det mindre gulligt. Historien var nämligen sann.

Jag låg och läste alldeles för länge. Lottens pappa hade hälsat på och överlämnat diverse böcker som var så intressanta att jag sträckläste till klockan halv tre på morgonen! Utmattad stapplade jag ut i badrummet och såg i ögonvrån hur något litet och runt susade förbi mig i mörkret. Först trodde jag att det var inbillning men när jag kom tillbaka till sängen låg där två små svarta streck på kudden. Musbajs.

Vad göra? Att fånga musen var inget alternativ. Dels hade jag varken katt eller musfälla tillgängliga, dels får man inte göra så mot familjemedlemmar. Framför allt mamma hade aldrig förlåtit mig. Så jag la mig ner och släckte lampan.

Mindre än en minut senare kände jag att någon såg på mig. Ja, man kan faktiskt känna det. Jag tände lampan och där, bara någon meter ifrån mig på golvet, satt Musse och glodde med uppspärrade ögon. Brun och tjock var han, och han hade rest sig upp på bakbenen och sträckte sig mot mig.

"Vad vill du?", frågade jag dumt för tomma musöron.

Inget svar.

"Vill du ha en macka?", hörde jag mig själv säga.

Då ryckte han faktiskt till och det tolkade jag som ett ja. Så jag stapplade ut i köket och skar loss en ganska stor bit från limpan jag tänkte äta till frukost. Jag la brödbiten på golvet, gick in och la mig i sängen igen och släckte lampan.

Ännu en gång tog det bara någon halvminut innan jag insåg att jag var betraktad. Jag tände lampan och kunde se att Musse nu förflyttat sig till tröskeln. Limpskivan låg bara någon meter ifrån honom men den var han uppenbarligen inte intresserad av. Istället var han vänd mot mig och stirrade ivrigt. Anade jag möjligen en viss irritation i hans blick?

"Det där är ingen macka", sa hans ögon. "Det där är en bit limpa."

"Okej, okej", mumlade jag och kravlade mig på nytt upp ur sängen. Precis när jag tog ett stort steg över tröskeln susade han iväg och gömde sig under spisen. Jag öppnade kylskåpet och tog ut Bregott men kunde inte hitta någon ost. Så det fick bli kaviar. Halvt sovande smörade jag limpskivan och tryckte fram en sträng av rökta fiskägg på den. Sådär!

Mackan placerades på golvet och jag i sängen. När morgonen kom hade jag trots allt sovit ganska gott. Musse var försvunnen och det var mackan också.