Vi fortsätter på det utrikiska temat

Femåringen lyssnar på en gammal cd med Amy Diamond. ”Mamma, ääär det jag som sjunger?”, frågar hon drömmande.

”Mmm”, svarar jag som den blida modern jag är. Men i själva verket är jag helt uppslukad av låttexten. Jag blir mer och mer övertygad om att det måste vara ett vad inblandat här: Hur många snajsiga amerikanska uttryck kan man egentligen få in i en text?

Döm själva:

What’s in it for me?

It's so confusing
You sure been messing with my mind
Eh eh eh eh yeah You cut me loose and
Suddenly we're doing fine
I'm not a perfect little girl
But I should get what I deserve
And I refuse to be your mother
So tell me

(refr.)
What's in it for me¨
I really gotta know
What's in it for me
This ain't no one man show
To in my life You come and you go
Ain't happy about it
So I gotta know
What's in it
What's in it for me

Please understand me
Your games ain't working anymore
Ain't working anymore
You can't have this candy
And keep one foot outside the door, nooo
And how you only come around
When your life is upside down
And I'm about to blow your cover
So tell me

(refr.)

I got no time for a hit and run
I need more than a little fun
Cause I only play for keeps
I gotta know what's it all about
Go ahead, spit it out
Say what's in it for me
What's in it for me, eh eeh

(refr. etc.)

En gång antog jag vadet att klämma in ordet ”benevolence” (välvilja) fem gånger i en enda artikel och det skulle göras "osynligt", alltså på ett naturligt sätt. Artikeln handlade om segling så det blev lite krystat. Men godkänt.

Det är väl varken omöljligt eller osannolikt att även låtskrivare blir så trötta på sina jobb att de bestämmer sig för att piffa upp dem med lite rena pengainsatser?