Howdy Sailor!

Det är när fickpengarna tar slut (eller är på upphällningen) som man ska gå ner till hamnen och ropa "Howdy Sailor!". Jag och maken läste det i en serietidning en gång och har använt uttrycket tämligen frekvent sedan dess.

"Har du en hundring på dig?"
"Ja."
"Får jag den?"
"Howdy Sailor!"

Översatt: Visst har jag en hundring men det beror på att jag är en ansvarsfull vuxen människa som inte går omkring med en tom plånbok, vilket kan vara direkt förödande om bilen skulle gå sönder och bärgningsbilen/snälle bonden/svartverkstan inte tar kort. Eller om loppistanten har fått hjärnsläpp och helt plötsligt säljer sin blodröda Kobratelefon för -- just det! -- en hundring. Du å andra sidan är en skam för familjen som endast har dammråttor och utnötta bankkort i din plånbok. Stick ner till hamnen med dig!

Därav bloggnamnet. Det hade lika gärna kunnat vara "keso", "getingfälla" (om gårdagens middag som stod kvar på diskbänken) eller "Tbilisi", det vill säga andra ord som kom upp vid frukostbordet.

Jag lever alltså i nuet, i alla fall på förmiddagen. Vid lunchtid brukar hjärnan komma ikapp kroppen. Som min tvillingbror säger:

"Jag tar dagen, och den kommer alltid."