... tar det för mig att gå från asful till representativ. På en halvtimme kan jag rentav bli söt. En hel timme däremot är att ödsla tid på något som inte blir bättre.
Det är för att peppa mig själv jag skriver detta flummeri. Är nämligen fortfarande krasslig och råkade passera en spegel. Undrar varför maken inte sa något vid middagsbordet? Vi är ju ärliga mot varandra.
Nåväl.
3 år sedan
6 kommentarer:
Ja, vad har man sin partner till för om inte för att säga till när trosorna syns genom byxtyget, det sitter vitt klegg i mungipan, man stirrar på en man med konstig hållning eller glömmer att tacka för maten på McDonalds.
Han ser väl den inre skönheten!? Det är fördelen med att dela ett liv med samma person. Man är alltid den unga vackra kvinna han gifte sig med för hans inre öga.
Kram
Nu har jag lagt grädde på moset och rullat in kalufsen i en bomullspåse (med kemikalier på insidan). Tack och lov jobbar maken kväll ...
Jag kan gå från söt till asfull ganska fort om det kniper.
Herre gud Britta :-D jag skummade texten och läste asfull. Tänkte nu dj*lar har hon kommit på det. Föreställ dig min besvikelse när diagnosen optisk dyslexi hånskrattade mig i nyllet.
Fast jag kan nog gå från asfull till respektabel också på ungefär sjutton minuter, så det är helt okej!
Skicka en kommentar