Bokstavera, tack

Pseudonaja skrev för en vecka sedan ett inlägg om dumma felsägningar. Då kom jag att tänka på en dum felsägning som i slutändan faktiskt blev helt rätt. Fast det tog mig en vecka att komma på att jag kunde blogga om den.

Det var för en herrans massa år sedan när jag gick på college i Alaska och brorsan pluggade i Wales. Vi talades vid i telefon och han berättade för mig att han hade råkat säga ”Can you bokstavize that, please” på en föreläsning. Jag skrattade gott åt det.

Bara några dagar senare var jag på en föreläsning där professorn talade väldigt snabbt. Han slängde ut en fråga och tittade på mig. Jag fattade nada av vad han menade och hörde mig själv säga:

”Can you bokstavize that, please?”

Det blev tyst i föreläsningssalen. Efter ett tag kom lite spridda skratt.

”Come again”, sa en kille en bit bort.

”Can you bokstavize that, please?”, sa jag högt och tydligt. ”It means spell.”

Jag såg på mina klasskamrater med en blick som sa att det var jag som hade rätt och de fel. Efter ett tag bad någon mig att bokstavera bokstavize, vilket jag i slutändan gjorde på whiteboardtavlan så att ingen skulle missa det.

Till denna dag används ordet av mina vänner i Alaska. Och vad jag förstår sprids det även i Wales.