Vaknade leende. Gjorde lite uppfriskande chung-feng-sui-pong-stretching för att starta dagen rätt. Tvagade och klädde mig fräckt. Mellanblå tunika med matchande accessoarer. Tvagade och klädde barnen. Femåringen i nya strumpbyxor och hårspänne i samma nyans. Hon är vacker, representativ. Kokade gröt som slukades av hungriga barn. Åt själv en osockrad portion.
Lämnade barn två minuter i. Ropade käcka kommentarer till annan mamma. Backade ut från parkeringsplatsen och lämnade ädelt plats åt sen pappa. Körde till jobbet.
Deltog i arbetsplatsträff. Fällde smarta kommentarer. Var uppskattad av medarbetarna. Fotograferades för passerkort. Snygg bild av aktiv kvinna i sina bästa år. Lunchade i farten. Hälsade på trevligt kommunalråd och skämtade friskt. Uppskattades.
Sammanställde nyckeltal för budget. Intervjuade konstnärlig ledare om ungdomars kreativa porträtt av rörelse. Menade att budskapet exponerades väl på det tunna makulaturpappret.
Gjorde snabb förflyttning till brandstation. Var imponerad över 28 minuter lång film om fingerad olycka. Fick cd-kopia och lade i handväskan. Tackade, berömde och lovade att återkomma. Fick kram av räddningschef.
Var sekreterare på viktigt möte med visionen att bli bästa kultur- och fritidskommun i Västra Götaland. Definierade svåra ord. Uppskattades. Drack två glas vatten och kommenterade hotande budgetunderskott.
Körde till svärmor och svärfar och hämtade barn. Tackade artigt för hjälpen. Fick kram av svärmor. Placerade arga, avundsjuka barn i bilen. Förklarade pedagogiskt att mamma aldrig är arg på pappa när han får mest bullar. Mamma gläds istället åt pappas bullar. Körde hem i tillåten hastighet och väjde kontrollerat för vilsen räv.
Gjorde vitaminrik kvällsmat som barnen slukade glupskt. Åt själv en klementin. Skrev sponsorregler, kopierade från norsk hemsida, för konståkningsklubb. Agerade respekterad styrelseledamot. Ringde andra respekterade styrelseledamöter och presenterade kreativa förslag.
Flashback från Storgatan i Luleå 1983: Jag rider på steget. Allt känns så bra idag, allt har gått som planerat. Vad lätt det är att gå då. Ja, jag rider faktiskt på steget.
Där är ju min bror! Han vinkar till mig. Han säger något:
"Vad fan går du så konstigt för?"
3 år sedan
10 kommentarer:
Superkvinna!
C'est moi!
Ah, en sådan dag! Grattis! Jag längtar till min dag. Men jag vet inte vad jag kan förvänta mig. Hur många sådana dagar får man på en livstid? har jag redan förbrukat mina, eller har jag alla kvar?
Är du död i dag eller?
eh..gillade speciellt clementinen. Stilig slutkläm.
Nästan rätt, Cruella. Vaknade med feber och på tok för stort huvud. Har blivit en inaktiv kvinna i sina sämsta år. Hybris blev kvinnans fall. Där ser man.
Fasen.
Det var för att du bara åt en klementin till middag.
Det kan ha varit chokladkakan som inte fick vara med i texten också.
Hur kommer det sig att man aldrig kan vara glad och nöjd med sig själv någon längre stund. Skulle universum falla ihop då?
Hahaha! Jag gillar särskilt det där med "i sina bästa år".
Men var fick bloggandet plats då?
(Ordverifikation: ingen ...)
Skicka en kommentar