När vi vaknade i morse satt en gråsparv och åt smulor på diskbänken. Den flög sedan in i Tioåringens rum och bajsade på skrivbordet. Det var inte uppskattat. Bloggberoende som jag har blivit sprang jag efter kameran men när jag väl hittat den hade maken redan visat sparven ut.
Varför kunde maken inte bara vänta några minuter? Han har ingen förståelse för bloggning. Så nu för ni nöja er med min torftiga, icke-fotodokumenterade berättelse.
Uppdatering: Jag bad maken ta några kort åt mig till en story jag jobbar på. Han överlämnade kameran så att jag kunde lägga in bilderna i datorn. Bilderna jag bad om fanns mycket riktigt där, men även den här:
Varför kunde maken inte bara vänta några minuter? Han har ingen förståelse för bloggning. Så nu för ni nöja er med min torftiga, icke-fotodokumenterade berättelse.
Uppdatering: Jag bad maken ta några kort åt mig till en story jag jobbar på. Han överlämnade kameran så att jag kunde lägga in bilderna i datorn. Bilderna jag bad om fanns mycket riktigt där, men även den här:
Bilden är tagen inte långt härifrån. Och maken menar att han ändå inte har något att blogga om ...
8 kommentarer:
Jamen precis! Inte mycket förståelse ;)
Hellre en kamel i bloggen, än en försvunnen gråsparv från diskbänken ... Det är bloggtanken som räknas! ;-)
Ha nu en skön fortsättning på helgen!
Pst: Du har en utmaning hos mig!
Men! Damen hade också en fågelbajsincident häromdan! Kan det vara en sammansvärjning?
http://lml.nu/wpres/
Tack för tipset! Jag har precis besökt damen och det är onekligen lite kusligt.
Ruskigt det där med fåglarna... Jag väntar också på en hund. Ska vänta tills maken går i tidig pension, 2012 i bästa fall.
(Oj, jag blev anonym. Damen ska det vara.)
I somras flög en sparv flög in på balkongen, slog skallen och dog stilla i min gamla fleecejacka under natten. Både dottern och jag var för mesiga för att ta bort liket och sambon var borta på jobb så jag ringde min handlingskraftiga mor som raskt avlägsnade kroppen. Samma vecka plockade hon upp en överkörd fågel på gatan och en ganska rutten igelkott från en närbelägen park för att vår hund inte skulle rulla sig i dem. Gatukontoret borde anställa henne.
Just för tillfället har vi inga fåglar inne, men desto fler ute, som verkar vara helt beroende av våra solrosfrön. Men tidigare i sommar hade vi en skata som var inne och promenerade på köksgolvet och la huvudet på sned när jag fick syn på den. Den sa liksom: vem är du? vad gör du här?
Skicka en kommentar